Radio / 26 (1940) Author: Siffer Lemoine - Tema: Electricity, Tekniskt folkbibliotek Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Några av radions viktigaste grundbegrepp - 3. Den slutna svängkretsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förnyade uppladdning med motsatt tecken på beläggen till – a_max,
varvid det magnetiska fältet återgått till nollvärde m₀ o. s. v.
Uppritat få vi tvenne sinusformiga kurvor, vilka ligga 90° fasförskjutna
till varandra och som framställa det regelbundna, periodiska
förlopp, vi benämna elektromagnetisk svängning.

Fig. 10. Kontinuerlig (odämpad) vågrörelse. Samtliga svängningsamplituder äro av samma storlek.

Oftast förklaras hithörande företeelser genom att använda
mekaniska analogier, exempelvis en gunga i svängning, rörelsen hos en
pendel m. fl. I sitt högsta läge har den i rörelse igångsatta pendeln
en viss potentiell (läges-)
energi, i dess lägsta är denna
omsatt till kinetisk (rörelse-)
energi. Då pendeln slår över
till motsatt sida om
vertikalläget, omsättes
rörelseenergien åter till lägesenergi, som
utlöser en ny
pendelsvängning i motsatt riktning.
Jämförelsen, som är fullständig,
tarvar ingen omständlig förklaring: i den elektriska svängkretsen
har kondensatorladdningen pendelns lägesenergi till motsvarighet,
spolens magnetiska fält pendelns rörelseenergi med maximum i dess
lägsta läge.

Under den förenklade förutsättning, vi hittills sett förloppet i
svängkretsen, skulle svängningsrörelsen komma att kontinuerligt
fortgå utan att avtaga i styrka eller amplitud. En grafisk
framställning därav ger kurvan i fig. 10, där varje svängning är lika stor
som envar av de föregående. Detta slag av svängningar kallas inom
radion kontinuerliga svängningar. Liksom en pendel, som satts i
rörelse genom en utifrån tillfälligt verkande kraft, efter en viss tid
på grund av luftmotstånd och friktionsförluster gör mindre och
mindre utslag, kommer amplituden i en elektrisk svängkrets att
successivt avtaga, därest icke energi ständigt tillföres, på grund av
kretsens ohmska strömförluster (det är givetvis icke möjligt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>