Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den öppna svängkretsen. Kristallmottagaren - 2. Kretsars koppling till varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sker i avstämda mottagningsantenner genom att låta kapacitansen C
vara variabel (vridkondensator), i sändarantenner genom variabel
induktans (variometer).
Ett vanligt sätt att koppla två kretsar med varandra är den
induktiva kopplingsmetoden, innebärande att energien överföres
från den ena svängkretsen till den andra förmedelst spolsystemet
L1L2 (fig. 21). I och för sig är detta ingenting annat än vanlig
transformatorkoppling, ehuru järnkärna icke användes för
högfrekvensen och spolarna i
motsats till transformatorns
fasta lindningar kunna
varieras i förhållande till
varandra. Det på grund av
strömmen i spolen L1
alstrade magnetiska fältet sluter
sig helt eller delvis genom
spolen L2 och ger upphov till
en elektrisk ström i denna
krets med samma frekvens som i primärkretsen. Den krets, till
vilken energien överföres, kallas sekundärkrets.
![]() |
| Fig. 21. Diagram för två induktivt kopplade kretsar, innehållande R, L och C. Pilen över spolarna betecknar, att kopplingen kan varieras. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>