Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Sändare - 4. Antennanordningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÄNDARE
Sändarantennens konstruktion och utförande är i första hand
sammanhängande med den nyttjade våglängden. Vid stationer, som
arbeta på långvåg över 10 000 m, måste med hänsyn till den stora
våglängden antenner nyttjas, som äro försedda med seriekopplade
induktanser, förlängningsspolar, för att komma i resonans med
sändningsfrekvensen. Vid våglängder inom rundradiobanden åter
ned till 200 m inträda andra möjligheter för antennmatningen,
varigenom i vissa fall strålningsverkningsgraden förbättras. Sådana
antenner äro de s. k. 3/8-vågs, 72-vågs, 3/4-vågs antennen m. fl. typer.
De faktorer, som främst bestämma antennens strålning av
hög-frekvent energi, äro antennströmstyrkan och effektiva antennhöjden.
Ju större ström, som vid konstant antennmotstånd tillföres antennen,
desto större blir det fält, som utstrålas. På samma sätt gäller detta
i viss mån antennhöjden: ju högre antennen är, desto effektivare
bör strålningen bliva. Med hänsyn till svårigheten att bestämma
effektiva antennhöjden och antennmotståndet, insmyga sig
emellertid ofta missförstånd rörande dessa faktorers inbördes betydelse.
Säkraste sättet för bestämning av en antenns strålningsgrad är
fördenskull användning av fältapparater, medelst vilka
mottagarström-styrka eller inducerad spänning per höjdmeter, uttryckt i
milli-volt/meter (mV/m), kan direkt uppmätas på visst avstånd från
antennen.
Låt oss antaga en fritt belägen, rätlinig vertikal ledare, som är
kopplad till en sändares slutsteg. Antennens egenvåglängd är
härvid i runt tal lika med fyra gånger ledarens linjära längd (i själva
verket något större). Antages vidare, att sändningsfrekvensen är
lika med antennens egenfrekvens, kommer strömstyrkan i antennen
att fördela sig i enlighet med fig. 43 ä och bliva störst vid basen,
i den s. k. strömbuken, samt lika med noll i toppen. Detta är
vad vi kalla en kvartsvågsantenn. Vid basen kunna vi med
instrument uppmäta strömstyrkans storlek, vilken därstädes är
maximum. Effektiva antennhöjden är icke att fatta såsom varande
lika med antennens linjära längd. Därmed förstås den reducerade
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
