Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Radiovågornas utbredning. Jonosfären - 5. Kritisk frekvens, långtidseko m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RADIOVÅGORNAS UTBREDNING. JONOSFÄREN
5. Kritisk frekvens, långtidseko m. m.
Vid reflexionsförloppet i jonosfären är infallsvinkeln av viss
betydelse. På samma sätt finnes en kritisk frekvens, vars värde ej
kan överskridas, om reflexion skall äga rum. Om vi tänka oss, att
frekvensen successivt ökas, d. v. s. att våglängden kontinuerligt
minskas ned till 10 m eller därunder, passeras vid ett visst tillfälle
det gränsvärde, då reflexionen mer eller mindre försvinner och all
strålning genomtränger jonosfären samt går förlorad i rymden. Den
kritiska frekvensen är beroende av joniseringsgradens storlek.
Förhållandena i jonosfären undergå kontinuerliga variationer
dag och natt, de äro beroende av solfläckars förekomst etc. I samma
mån som joniseringsgraden ändras, antar också den kritiska
frekvensen andra värden, vilket innebär, att olika frekvenser eller
våglängder måste användas vid olika tillfällen för att upprätthålla
bästa möjliga kommunikation mellen tvenne orter på stort avstånd
från varandra. Man talar därför exempelvis ofta om dag- och
nattvåglängd: det är tydligt, att samma frekvens icke kan utnyttjas för
förbindelse över en sträcka, som ena gången ligger solbelyst, vid
ett annat tillfälle i mörker. Hänsyn till de ständigt skiftande
jono-sfäriska förhållandena måste följaktligen tagas vid kommunikation
med korta vågor.
Några exemplifieringar härav skola nämnas. Under den mörkare
delen av året — vintermånaderna — äro våglängder upp till 50 m,
motsvarande 6 Mc/s, användbara för trafik med t. ex. Förenta
staterna. Då dagarnas längd ökar, måste våglängden kontinuerligt
sänkas, så att den under sommarmånaderna belöper sig till cirka
15—20 m (20—15 Mc/s). Vid fullt dagsljus ha under senare år
våglängder av storleksordningen 13 m visat sig synnerligen
användbara och givit en hörbarhet över långdistans, som varit jämförbar
med lokalstationens. Under 10 m — inom de ultrakorta vågornas
område — bliva förhållandena mer oregelbundna. Tid efter annan
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
