Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Radion och störningarna - 2. Störningarnas utbredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RADION OCH STÖRNINGARNA
ligen ljusbågar, i vilka störningen och den elektriska fältändringen
utjämnas. De starkaste störningarna vid spårvägsdrift härröra från
för ögat icke synlig gnistbildning mellan strömavtagaren och
kontakttråden. Vid kraftledningssystem alstras störningarna antingen
av korona, d. v. s. urladdningar i luften från linorna, eller glimning
vid isolatorerna.
Oavsett hur störningen i skilda fall uppstår, representerar den
en viss om ock mycket liten energimängd, som äger förmåga att
utbreda sig längs befintliga metalliska ledningar eller att utstråla
i det omgivande rummet. Av de störningar, för vilka rundradion
mestadels är utsatt, äro de som följa ledningarna de ojämförligt
vanligaste. Dit höra alla störningar, som komma från elektriska
maskiner och apparater. Ett viktigt undantag härifrån bildar de
hemmedicinska apparaterna och diatermiapparatema, vilka i vissa
kopplingar verka som miniatyrsändare av dämpade svängningar med
patienten själv som antenn för störenergiens utstrålning.
Kännedomen om sättet för störningarnas utbredning är av den
allra största betydelse för deras bekämpande med hänsyn till val
av de skyddsmedel, som böra tillgripas i ena eller andra fallet.
En störkälla är att betrakta som generator av högfrekvent energi.
I motsats till vanliga generatorer av hög- eller lågfrekvent
växelström alstras emellertid icke ström av viss given frekvens. Om så
skedde, skulle det vara oändligt mycket lättare att komma till rätta
med störningen, då en vågfälla för störfrekvensen kunde inkopplas
och störningen därmed oskadliggöras. Störningen innehåller ett
spektrum av frekvenser inom hela rundradiobandet från 2 000—
200 m (150—1 500 kc/s). Storleken av störenergien är olika
fördelad inom bandet, så att den i regel blir mindre vid avtagande
våglängd samt försvinnande liten vid korta och ultrakorta vågor.
Vid störningarnas utbredning längs ledningar uppstå högfrekventa
växelfält längs dessa. De bildas dels mellan de strömmatande
ledningarna, i vilket fall de benämnas symmetriska störfält, dels mellan
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
