Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Radion internationellt. Rundradions våglängdsfördelning - 1. Kort historik - 2. Uppdelning i våglängdsband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUNDRADIONS VÅGLÄNGDSFÖRDELNING
gramtrafik ersättande tråd- eller kabeltrafik, sökte sig till en början
upp till högre våglängdsområden, exempelvis för den transatlantiska
radiotrafiken till bandet mellan 10 00—20 000 m. På senare tid
har den fasta trafiken så gott som helt och hållet flyttat ned till
det korta våglängdsbandet mellan 15—50 m. Då rundradion
startade, skedde detta på våglängdsbandet 200—600, senare på ett övre
band mellan 1 000—2 000 m. Andra våglängdsband för såväl
nationella som internationella tjänster äro sådana, som tilldelats
radiofyrama, flygtrafiken, radiopejling, militär och meteorologisk
trafik, television, amatörradio m. fl. Vi skola här icke ingå på
detaljerad redogörelse för utvecklingen under de gångna åren och hur den
internationella regleringen vuxit fram med behoven, som speciellt
ökades efter världskriget 1914—18. Det har främst varit på de tre
stora världskonferenserna för radio i Washington 1927, Madrid 1932
och Kairo 1938, som den nuvarande ordningen skapats. Det är delvis
tack vare denna i vissa delar detaljerat fastlagda reglering och
reglementering i fråga om radions användning för skilda ändamål,
som dess tekniska möjligheter kunnat internationellt tagas i anspråk
i så hög grad, som fallet är i våra dagar.
2. Uppdelning i våglängdsband.
Tilldelningen av vissa begränsade områden i våglängd eller
frekvens för olika slag av trafik har varit en av de internationella
konferensernas huvuduppgifter. Vid senaste konferensen i Kairo
fullständigades våglängdsuppdelningen ned till 1,5 m samt omfattar
nu alla praktiskt utnyttningsbara våglängder från 30 000 m såsom
övre gräns.
En viss nomenklatur har utbildats och antagits beträffande olika
våglängdsområdens benämningar. Man skiljer sålunda i dagligt tal
mellan långa vågor, sträckande sig från 30 000 till 1 000 m, det
medellånga våglängdsbandet från 1000 till 100 m, de korta
vågornas band från 100 till 10 m samt därunder ultrakorta vågor
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
