Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Radion internationellt. Rundradions våglängdsfördelning - 4. Synpunkter vid våglängdsfördelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUNDRADION^ VÅGLÄNGDSFÖRDELNING
faktor av ej ringa betydelse, till vilken hänsyn borde tagas men
som är svår att numeriskt omvärdera.
Antalet våglängder för ett land är emellertid endast den ena
sidan av problemet. Därnäst följer den fullt ut lika viktiga frågan
om den inbördes förläggningen av stationerna inom bandet. Prioritet
var en princip, som måste äga viss tillämpning. I övrigt borde varje
land oavsett storlek eller befolkningsmängd alltid ha rätt till minst
en egen, exklusiv våglängd inom den gynnsammare delen av
bandet, d. v. s. över 300 m-strecket. På frågan inverka vidare
geografiskt avstånd samt ej minst avståndet mellan stationer i öst-västlig
riktning med hänsyn till tidsskillnaden, vilken senare faktor med
fördel kunde utnyttjas vid individuell stationsplacering eller
repetition och dubblering av samma våglängd.
Den första statliga europeiska rundradiokonferensen ägde rum
i Prag 1929, därvid den s. k. Pragplanen upprättades. En viss
avspänning i våglängdsproblemet ägde rum efter denna konferens,
men alla svårigheter voro därmed långt från avverkade. En efter
Madridkonferensen i Luzern avhållen europeisk konferens 1933
verkställde en revision av Pragplanen med ganska vittgående
ändringar. Konferensen behandlade stationer inom den europeiska
zonen, som räknas sträcka sig till 40° östlig längd samt 30° nordlig
bredd, sålunda gående genom Ryssland strax öster om Moskva samt
omfattande även länderna i norra Afrika, kring västra
Medelhavs-bäckenet.
Å andra sidan stodo nu nya tekniska hjälpmedel till buds, vilka
tidigare icke funnits, bl. a. anlitande av synkrondrift av flera
radiostationer i samma land, kvasisynkronkörning av stationer på större
avstånd, d. v. s. synkronism med större frekvenstolerans än vid
egentlig synkrondrift, riktade antennsystem m. m. Allt detta
medverkade till att en rimlig lösning av våglängdsproblemet kunde
åvägabringas trots att antalet stationer vid denna tidpunkt vuxit till
över 300 st. i Europa med angränsande områden.
Av de nya principer, som konferensen uttalade som riktlinjer
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
