Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken. Resan til Lillipytt - 2. Huru Keisaren af Lillipytt, i följe af många sine Håfmän, okmmer at bese Gulliver i Fängelset. Beskrifning öfwer Hans Maj:ts Person och klädebonad. Lärde Män utnämnas, at lära honom Landets språk. Han giör sig älskad igenom sin saktmodighet. Det som finnes uti hans fickor warder uptecknadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der bemöt oss, med all höflighet och sådan
högaktning, som han war dem skyldig, hwilka
fulgiorde Eders Maj:ts befallning.
Underskrifwit och med wårt Sigill bekräftat, den fierde
dagen i Månaden och Åttatio nionde af Eder
Maj:ts lykliga regering.
Flessen Frelock, Marsi Frelock.
Sedan denna Förtekning, blifwit för Hans
Maj:t upläsen, anmodade mig Keisaren på det
höfligaste, at aflefwerera desse saker, hwar för
sig. Då han först begärde min Sabel, och
hade förut befalt 3000. Man, af des bästa
Krigsfolk, som fölgde honom, at med sina
Bågar och Pilar, i en wiss widd, omgifwa
honom; men jag kunde i början, ej märka
denne anstalt, efter som mine ögon, woro
fästade på Hans Maj:t. Han bad mig draga
ut min Sabel, som nog skimrade, fastän, at
han af Siöwatnet tämmeligen blifwit råstad.
Jag fullgiorde befallningen, och straxt började
alla Soldaterne at skria; då mig blef tilsagt,
at sätta Sabelen i skidan, och kasta honom på
Marken, så sakta jag kunde, wid pass 6. Fot
ifrån min Kädja. Det andra, som af mig
begärdes, war en af de ihålige Järnpelarne,
hwarmed förstods mine Poufferter. Jag gaf dem
fram, och uttydde deras nytta, på det sättet
jag kunde; och som jag ej laddade dem med
annat, än Krut, så förestälte jag Hans Maj:t
deras wärkan; och påminte at han ej borde
taga illa wid sig, och sköt sedan af dem.
Förskräckelsen, blef nu större, än då de sågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
