- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Förre Delen /
40

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken. Resan til Lillipytt - 5. Gulliver hindrar Fiendens Landstigning, igenom et owanligit krigspus. Käisaren gifwer honom derföre en stor heders Titul. Ifrån Blefuscu ankomna Ambassadeurer, at begära Fred. Elden kommer lös i Käisarens rum, hwilken Gulliver hielper at släcka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

40
Resan til
af mit anseende så förskräkt, at de håppade ut
skeppen, som Grodor och sökte Landet: De
syntes wara 30000. Man til antalet. Då tog jag
mina Tåg, och häftade Krokarna i stamhållet
på Skeppen. Under detta, sköt Fienden på
mig, med många tusende Pilar, af hwilka en
stor hop föllo på mit Ansikte och Händerna, som,
förutan det, at de giorde mig en olidelig
sweda, hindrade mit Arbete. Största faran
luppo mina Ögon, som ofelbart blifwit
förderfwade, om sag intet strax hittat på et grep. Uti
mina fickor, hade jag et par Glasögon, dem
jag tog fram och satte så hårdt på Näsan, som
jag kunde. På det sättet förwarade jag ögonen,
som med en Hiälm och fullbordade mit Arbete,
oaktadt det beständiga skiutandet, hwaraf
Pilarne haglade på mig. Sedan Krokarne woro
fästade började jag at draga; men förgäfwes:
Ty alla Skeppen lågo för Ankar. Strax
afskar jag med min Knif i största hast
Ankar-Tågen, så at sag sedan med ringa möda drog 50.
de största Skeppen bort, och släpade dem
efter mig.
Inwånarena i Blefusku, som iniet kunde
föreställa sig, hwad jag ämnade giöra, blefwo
härwid både förskräckte och willrådige. De sågo,
at jag afskar Kablarne, och förmente at jag
skulle låta Skeppen drifwa dit stårmen eller
strömmen wille, och på det sättet slå sig sönder emot
hwarannan; men när de sågo at jag på en gång
släpade bort hela Flåttan, begynte de et bittert
och förtwifladt skriande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 13:43:11 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/1/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free