Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första Boken. Resan til Lillipytt
- 6. Om det Lillipyttiske Folkets seder, wettenskaper, lagar, sedwänjor och barna upfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
straff, så länge som Lagens efterlefwande ej
med sig förer någon belöning. För denne
orsaken måla de Rättwisan med 6. Ögon, tu
framman, tu bak, och et på hwardera sidan,
at dermed betekna des omsiktighet; Hon håller
en Pung full med Gullpenningar i des högra
och et uti skidan instuckit Swärd, i den
wänstra handen, at dermed gifwa til förstå, det hon
är mera benägen at belöna, än straffa.
Til tiänsternas besätjande tages ibland
Undersåtarne heldre de, som äro redelige och
fromme, än sådane hwilka naturen, med et
makalöst wett begåfwat. Ty som en[1] Regering
och Styrsel är för Människio släktet högst
[1] Silhouette säger: Samhällen äro upkomne, at
tiäna til orättrådighetenes styrsel; och är efter inbördes
öfwerenskommande en Werldslig Öfwerhet inrättad, som
skal bestyra om den rätt hwar och en tilkommer.
Hwarom en annan så talar: Hwad tro det skulle blifwa
af, om menigheten skulle uphäfwa sig til Lagstiftare? Alla
tiders erfarenhet, har intygat hännes oskickelighet, och ty
aldeles utslutit hännes rättighet dertil. Det förra, är så
uppenbart, at det senare ej tarfwar något bewis: Det är
nog sagt, at menighets wäldet aldrig warit til, och altså ej
någonsin kan wara, et görligit medel för Skaparen, at
derigenom stadga en ordentelig skeppelse, til en rolig
sammanlefnad, i et bårgeligit samfund: Det som är
obrukeligit, kan ej hafwa någon rättighet, ty sielfwa
odugeligheten tar bårt rättigheten.
Derföre kan en menighet, som kommit til stadga i
en Regements kråpp, ej ega någon annan frihet, än den,
som är Laggifwen, efter hwilken menigheten, får utkåra
några wissa, af sina medlemmar, de der genom
utkårelsen undfå den Lagstiftande makten icke af menigheten, ty
hon kan ej gifwa, det hon ej hafwer sielf, icke af de
wäljande, utan af walet: af et wal, som är grundat och
fästadt i Lagen: en Lag som de utkårade; men aldrig
menigheten kunnat giöra; och således hörer denna makten dem
utkåradom til, af en rättighet, som flyter af et stadgadt
samhälles natur och grundskeppelse; ty af det, at
menigheten har frihet, at wälja, får hon icke låf, at wara
Lagstiftare; Af det hon har förbindelse, at lyda, får hon ej
stöd, at tyda Lagen; och af det hon har tilstädjelse, at
utse Personerne, som skola stadga, får hon aldrig någon
myndighet, at säja, hwad som skal stadgas. Och som
ogörligheten, har tagit från menigheten all rättighet at
stadga, så kan och görligheten, ej gifwa henne någon magt,
at fordra reda för de waldas göromål, och dy äga de
utkårade, at göra den räkningen för Samhälls Lagen, för
sina samweten och för all Werldenes Domare.
Om icke detta noga wårdas hos et fritt Fålk, så
ökas oenigheten, laglydnaden bytes i sielfswåld,
tryggheten siunker i upror, friheten förwandlas i träldom, eller
ock slutes samhället med allmän ofärd och undergång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 14 13:43:11 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/1/0072.html
