- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Förre Delen /
50

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken. Resan til Lillipytt - 6. Om det Lillipyttiske Folkets seder, wettenskaper, lagar, sedwänjor och barna upfostran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

*
Resan til
straff, så länge som Lagens efterlefwande ej
med sig förer någon belöning. För denne
orsaken måla de Rättwisan med 6. Ögon, tu
framman, tu bak, och et på hwardera sidan,
at dermed betekna des omsiktighet; Hon håller
en Pung full med Gullpenningar i des högra
och et uti skidan instuckit Swärd, i den
wänstra handen, at dermed gifwa til förstå, det hon
är mera benägen at belöna, än straffa.
Til tiänsternas besätjande tages ibland
Undersåtarne heldre de, som äro redelige och
fromme, än sådane hwilka naturen, med et
makalöst wett begåfwat. Ty som en
Regering
och Styrsel är för Människio släktet högst
nödwändig,
*) Silhouette sägerx: Samhällen äro upkomne, at
tiäna til orättrådighetenes styrsel; och är efter inbördes
öfwerenskommande en Werlöslig Öfwerhet inrättad, som
sal bestyra om den rätt hwar och en tilkommer.
warom en annan så talar: Hwad tro det skulle blifwa
af, om menigheten skulle uphäfwa sig til Lagstiftare? Alla
tiders erfarenhet, har intygat hännes oskickelighet, och ty
aldeles utslutit hännes rättighet dertil. Det förra, är så
uppenbart, at det senare ej tarfwar något bewis: Det år
nog sagt, at menighets wäldet aldrig warit til, och altså ej
någonsin kan wara, et görligit medel för Skaparen, at
derigenom stadga en ordentelig skeppelse, til en rolig
sammanlefnad, i et bårgeligit samfund: Det som är
obrukeligit, kan ej hafwa någon rättighet, ty stelfwa
odugrligheten tar bårt rättigheten.
Derföre kan en menighet, som kommit til stadga i
en Regements kråpp, ej ega någon annan frihet, än den,
som är Laagifwen, efter hwilken meniaheten, får utkåra
några wissa, af sina medlemmar, de der genom utkårel.
sen undfå den Lagstiftande makten icke af menigheten, ty
hon kan ej gifwa, det hon ej hafwer sielf, inke af de
wäljande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 13:43:11 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/1/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free