- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Förre Delen /
95

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Resan til Brobdignag - 1. Sedan Gulliver utstådt en starck stårm, går han uti Slupen att fara till Lands, och blifwer fasttagen, af en Inwånare. Huru han blifwer hållen. Beskrifwer Landet och Fålket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Brobdignag.
95
duk, som dock war större, än Storseglet på ett
Krigsskepp.
Jag såf twå runda Timar och drömde, att
jag war hemma hos min Hustru och Barn,
hwilket ökade min bedröfwelse, när jag
waknade och fant mig allena uti dän stora Kammaren,
som war 2 eller 300. Fot hög, och låg uti en
säng, af 10. Famnars bredd. Min Matmoder
war utgången, at sköta sina hussysslor, och
hade läst igen om mig. Sängen war fyra
Famnar hög; medlertid fordrade Magens naturliga
nödwändigheter, at jag skulle gå neder; men jag
dristade mig äj att ropa: Och fastän att jag
aldrig så mycket skriat, hade dät likafult warit
fåfängt, mäd dän röst jag hade, mädan dät war
så långt mellan dän Kammaren jag war uti och
Köket, däräst Husfålket wistades. I dät
samma kommo twänne Råttor upp äfter sparlakanet
och sprungo omkring i sängen. Den ena
nalkades till mit Ansikte; däraf sprang jag upp hel
förskräkt och drog ut Sabelen, att därmed
förswara mig. Dässe förfärlige Diuren wågade, att på
twänne sidor gripa mig an; men jag högg dän
ena twärt igenom Buken och dän andra flydde.
Sedan lade jag mig att hwila och hämta igen
mine krafter. Desse Diuren wore så stora, som
en af wåra Wallhundar, men oändeligen
snällare och wigare; så att om jag tagit af mig
Gehänget och lagt bårt Sabelen, förr än jag lade
mig att såfwa, så hade jag ofelbart blifwit
upäten af dässe Råttor.
Strax däräfter, kåm min Matmoder in,
och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 13:43:11 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/1/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free