- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Förre Delen /
117

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Resan til Brobdignag - 3. Gulliver fordras till Håfwet. Dråttningen köper och wisar hånom för Kånungen. Hans twist mäd de Lärde. Rum warda för hånom tilredde. Han blifwer Dråttningens Gunstlinge. Förswarar sitt Fäderneslands heder. Hans trätor med Dråttningens dwärg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Brobdignag. 117
Wärlden, hade fastnat på en Knappnål, som
dänna OQwinnan hade uti sitt Förkläde.
Knappnåls hufwudet kåm emellan Skiortan och
Byxbandet, så att jag på dätt sättet blef hängandes,
till däss att Glumdalklitch, kåm mig till hiälp.
En annan gång hade den Betiänten, hwars
skyldighet dät war, att hwar tredje dag fylla
mitt Tråg med friskt Watn, warit så
wårdslös, att han uti Ambaret intagit en stor Groda,
utan att han blifwit dänsamma warse. Grodan
hölt sig stilla, till däss jag kom i Båten; men
som hon då såg, ett lägligit ställe, att hwila
uppå, håppade hon up och krängde så Båten,
att jag war nödsakad lägga mig på andra sidan
till motwigt, och hindra Fartyget att stiälpa;
men sedan dref jag hänne ut med Aren.
Nu will jag berätta dän största faran, som
jag i dätta Riket råkade uti. Glumdalklirch
hade slutat mig uti sin Kammare inom Rigel,
och war utgången för någon sysla eller besök skull.
Wädret war warmt, så att
Kammar-Fönstren woro öpne, så wäl som Fönstren och
Dören på min Låda: Mädan jag nu satt stilla och
bedröfwad wid mitt Bord, hörde jag något, som
kåm in genom Kammarfönstret och håppade hit
och dit. Dansedt jag blef något illa till mods,
hade jag dock dän dristigheten att titta ut, utan
att stiga up af stolen; och då såg jag ett oroligt
Diur kroma sig och håppa omkring, som
ändteligen kåm när till min Låda, dän hon
beskådade, såsom mäd nöje och nyfikenhet, tittandes mäd
hufwudet genom Fönstren och Dörren. Jag
H 3
drog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 13:43:11 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/1/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free