- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Förre Delen /
120

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Resan til Brobdignag - 3. Gulliver fordras till Håfwet. Dråttningen köper och wisar hånom för Kånungen. Hans twist mäd de Lärde. Rum warda för hånom tilredde. Han blifwer Dråttningens Gunstlinge. Förswarar sitt Fäderneslands heder. Hans trätor med Dråttningens dwärg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

giorde mädan Apan hölt mig emellan sine
framfötter: Huru dän Maten smakade, som hon gaf
mig, och om icke dän friska luften på Taket,
gaf mig stark matlust? Han önskade weta, hwad
jag hemma hos mig, uti en sådan händelse
skulle tagit mig före? Jag berättade Hans Maj:t,
att uti Europa äj funnos någre Apor, förutan
däm, som från främmande Land blefwo införde,
och äro så små, att man för däm äj behöfwer
frukta; och hwad angår dätta ofanteliga
Diuret, som jag hade att göra mäd, så skulle jag,
fast dät i sanning war så stort, som en Elefant,
om räddhågan hade tillåtit mig att tänka där
uppå, tagit min Sabel (i dät samma antog jag
ett grymt anseende och lade handen på Fästet) och
när dät stack sin Fot in, skulle jag kan ske
gifwit ty ett hugg, att dät mäd större hast
måst draga Foten tilbaka, än sticka hånom
fram. Jag talte dätta mäd en stadig röst,
såsom dän plägar göra, som är öm om sin
heder och känner hos sig siälf, att han något skal
betyda. Medlertid upwäkte mitt tal äj något
annat, än ett skratt-löje, och all dän wördnad,
som dät närwarande Håffålket woro Kånungen
skyldige, förmådde äj att afhålla däm därifrån.
Dätta gaf mig anledning att betänka, huru stor
dårskap dän Människian begår, som mäd skryt
will giöra sig stor i deras närwaro, de där äro
öfwer all jämlikhet och jämförelse mäd hånom.
Och medlertid har jag åfta sedt dylikt hända i
Engeland, som dänne gången mäd mig, att en
ringa owärdig Människia, gör sig wingbred

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 13:43:11 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/1/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free