Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra Boken. Resan til Brobdignag
- 5. Gullivers nit för sitt Fäderneslands heder. Kånungen förkastar däss fördelaktiga anbud. Dätta Fålkets wetenskaper äro ofullkomlige och få till antalet. Deras Lagar, Krigswäsende och Partier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Glumdalklitchs Kammare. Dänne Bok
kallades, Afhandling om dät Människliga släktets
swaghet, och älskades allenast af Qwinfålk och
de enfaldige. Medlertid war jag nyfiken att se,
hwad Författaren uti dätta Landet, skulle
skrifwa, öfwer ett sådant ämne. Dänne utförer
huru litet en Människia är i stånd, att förwara
sig emot ett swårt Wäder och de oskäliga
Kreaturen: Huru många förmåner de andra Diuren
hade, fram för hänne, så i styrka och snällhet,
som försiktighet och sinrikhet. Han bewiste,
huru naturen aftagit uti de senare 100. åren och
att hon wore när till sitt slut.
Han påstod, att siälfwa naturens Lagar
nödwändigt fordrat, dät wi i början warit af
större wäxt och starkare natur, så at wi då äj
skulle warit underkastade en hastig förgängelse
af ett nederfallit Taktegel, äller en Sten, som
ett Barn kastat, äller att drunkna uti en Bäck.
Af dässe samlade skäl, giorde Författaren
många nyttiga tillämpningar för wårt lefwerne. För
min del, kunde jag äj undgå, att öfwer dässe
betraktelser göra nya anmärkningar, så wäl som
öfwer dän allmänna lystnaden, som
Människorne hafwa, att klaga öfwer naturen och
utmåla däss brister.[1] Dässe Jättar skattade sig
wara små och swaga. Hurudana äro wi då,
[1] Härom talar dän, som giorde
Anmärkningen öfwer Gulliver, sålunda: Dät finnes äj något Fålk,
äj häller är något hundrade tal förbilupit, att man icke
beklagat sig öfwer Människornes aftagande. De gamle
Grekiske och Romerske Poeters Hiältar, kastade så stora
stenar däm man kallade klippår, som föga kunde lyftas
af 12. Männ, uti följande hundradetal. Om man
noga ser däräfter, skal man finna, att utom Tydée, så
woro dässe Hiältar och Hiältinnor ett hufwud högre, än
de andra Människor, som lefde på samma tid. Dän
hitsiga Juvenalis säger på ett ställe, att dän utmattade
Jorden äj framföder sådane Kråppar, som fordom, och
att Människiorne äj woro annat, än som små Missfall,
däm Jupiter föraktade och hatade. Samma klagan höra
wi dageligen hos oss. Om man bör tro däm på sina ord,
så har uti första Wärldenes tider, dän unga och starka
naturen utan möda framskaffat stora Människior, som
hon giordt af dän bästa Leran, i stället att hon nu
förtiden förfallit uti dät aftagande, som är både synligit och
bedröfweligit. Men hwaruppå grunda sig sådane
utlåtelser? Månne att Träden woro större dän tiden, än som
nu? Woro Flugorne Jättar mot däm, som nu oroa oss?
Hade Människiorne fordom tid, så mycken förmån för oss
uti förståndet, som Kråppen? Dät säger man äj, men
man borde dock sägat, om man wille bewisa, att
naturen äj förmår göra samma kåstnad på wåra Kråppar, som
hon giorde dän Gyllande tiden, hwars fördelar, man
mäd så stor omsårg beskrifwer. Men lät så wara: hwad
förmån skulle Människorna haft af en sådan Jätte-längd,
som man behagar tillägga däm? Skulle de äj warit
däraf mera beswärade, skulle de aldrastörsta Kreaturen
warit tillräckelige för deras matlust; och skulle äj Jorden
warit förliten, att gifwa så mycket Gräs, som de Diuren
behöft, om de skulle warit uti jämförelse mäd Människan
och däss behof? Ändteligen och uti hwilken trowärdig
Historie, äller igenom hwilka minnesmärken kan man
bewisa, att wåra Förfäder warit så store till wäxten, som man
söker att inbilla oss? Uti Mosis Böcker omtales Nephilim
äller Jättar. Men hwad kan man sluta däraf? Mäd
Jättarne uti Skapelseboken förstå några Ateisterne och
grymma Människor, som urskilde sig, så wäl igenom sine
ogärningar, som deras Kråpps storlek: en uttydning, som
dät Hebraiske ordet tål, utan wrängande. Hwad däm
angår, som uti dän fjärde Mosis Bok omtalas, och som
wärkeligen woro af Jättars wäxt, så är troligit, att
Spionernes missnöje och räddhåga hade giordt däm större,
än de i siälfwa wärket woro. Dässutom är dät klart, af
dässe Striftenes ställen, att Jättar omtalas, såsom rara
och underbara Pärsoner på dän tiden. Och hwad kan
man ändteligen sluta af alla dässe Historier? Jo, att
dän ena och andra tiden och uti wissa Land, hafwa några
Jättar funnits, som jag aldrig tänker att neka. Utan
jag kan twärt däremot, anföra flere bewis. Äfter dän
wise och upmärksame Cumberlands uträkning, war
Goliath något mera, än ällofwa Engelske Fot lång.
Käisaren Maximilianus nio Fot. Doctor Hackevil berättar
äfter Hannes, att Chinesiske Käisarens Dörrwårdar och
Lifwakt, woro fämton Fot långa och däröfwer. Wår
Lärda Herr Derham, skrifwer uti sin Physico Theologie,
att han mätit en ung Irländare, som sades wara nio
år, dän där hölt Sin fot och 8. Tum, och en Qwinna,
som allenast war fäm Tum kårtare. Men Människornes
längd i gemen, hafwer äfter all liknelse warit sådan, som
dän nu är, äller i dät närmaste där intill. Dät kan
bestyrkas af minnesmärken, mumier och flere de äldsta
tidernes äfterlefwår, som man än i dänne dag har i
förwar. Bese allenast Cheops Kånungens Graf i Egypten,
som utan twifwel warit stor nog att förwara dän, som
man lagt dit. Äfter dän noga afmätning, som dän
upmärksamma Doctor Greaves däraf tagit, finnes, att dän
föga är längre, än wåra Likkistor. Lägg till dässe
minnesmärken dät som Doctor Hackevil skrifwit, om några af de
yngre. Grafwarne uti Pise, som äro några tusende år
gamla, äro lika långa som wåra. Äfwen så är Athelstans
uti Malmsbury Kyrka, Sebbæ uti St. Pauli, Ethelreds
och flere. Man eger likaledes öfwertygande skäl, af de
Gamlas Wapen, Sköldar, Käril och annan redskap,
som uti wår tid blifwit fundne. Dän Kåppar Hiälmen,
som är upgrafwen uti Metauro, och utan all twifwel, där
lemnad blifwit, då Asdrubal blef slagen, är äj större, än
att en af wåra Såldater kunde bruka hånom. Jag har
ännu flere bewis. Augustus war fäm Fot och säx Tum
lång. Hwilken längd wår widtberömde Dråttning
Elisabet haft, och twå Tum däröfwer, om man tager wara
på skilnaden, emellan dän Romerske och Engelske Foten.
Dät blifwer därföre en oomstötelig sanning, att naturens
aftagande, hwaröfwer alt ifrån Homeri tid är wordet
klagat, är en falsk inbillning. Och om naturen
wärkeligen aftaga skulle, så skulle hon aftaga öfweralt, uppå
hwart hundrade tal, uti hwar Pärson, och uti ett wist
mått. Hwarföre finnes då ännu ett helt Fålkslag, som
kallas Patagons, de där äro af en owanlig längd?
Hwaraf kåmmer, att Föräldrar, som äj äro fäm Fot långa,
ega Barn af säx, säx och en half Fot? Hwarföre äro
Människiorne uti Aderton hundrade talet äfwen så stora,
som de hwilka lefwat uti dät Siutton hundrade? Ännu
mera. Hwarföre aftager äj Snillet, så wäl som
Kråppen? Huru kåmmer dät till, att Gräs och Trän äro nu
äfwen så höga, som uti wåra Förfäders tid? Så att
Gulliver har skäl att sluta, som han ock giordt, att wår klagan
öfwer naturen, finnes äfwen så obillig, som deras uti
Brobdignag, när dän noga undersökt warder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 14 13:43:11 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/1/0163.html
