- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Förre Delen /
159

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken. Resan til Brobdignag - 6. Kånungen och Drättningen göra en resa till Gränsen, hwart Gulliver följer däm. Berättelse på hwad sätt, som han slipper därifrån och kåmmer till Engeland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Brobdignag.

*


små Hus, Trån, Boskap och Fålk, trodde
sag att jgg ännu wore i Lillivytt. Jag fruktade
allid, egtt jag skulle trampa de Resande under
mina Fötter; och ropade merendels, att de
skulle wika utur wägen, så att jag en äller
par gångor låpp dän faran, att bilfwa slagen för
min orimliga omsårg.
När jag war kåmmen hem till mitt hus,
som jag mäd möda kände igen, öpnade en af
Husfålket dörren, då jag bugade mig, att jag
äj skulle stöta mig, när jag geck in: Ty dörren
käm mig före, som ett annat Kryphål. Min
Hustru mötte mig mäd öppen famn, men jag
bugade lägre, än Hännes knän; Ty jag tänkte,
hon skulle äj på annat sätt räcka upp till min mun.
Min Doter föll mig om knäen, att begära min
wälsignelse: Men jag blef hänne äj warse förr,
än hon steg upp, mädan jag så lång tid warit
wan, att se upp i wädret. Mitt Husfålk och
en min Wän, som war då i huset, ansåg jag,
som Dwärgar och mig, som en Jätte. Jag
förebrådde Hustrun, att hon lefwat så knapt;
äfter som jag fant hänne tagit alt för mycket af,
och min Doter ännu mera. Mäd ett ord, jag
skickade mig så underligen, att de alla woro af
samma tankar, som Capitainen, då han först
talte mäd mig, och slutade, att jag förlorat
wettet. Dätta bapperi omrörer jag, att därmäd
wisa, huru mycket, som wanan och förut
fattade meningar hos Människiorna förmå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 13:43:11 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/1/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free