- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Senare Delen /
9

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken. Resan till Laputa, Balnibarbi, Luggnagg, Gloubbdoubdrid och Japan - 2. Lauternes Sedobild, berättelse om deras lärde männ, Kånungen och däss håf. Huru Gulliver warder emottagen. Hwad som Inwånarne mäst frukta och oroa sig öfwer. De Laputiske Qwinfolkens Sedobild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de hufwudet än till höger, än till wänster. De
sågo med det ena ögat upp och det andra neder,
deras kläder woro fullmålade med märken af
Sol, måne och stjärnår, och såsom öfwer
strödde med fioler, fiditer, Harpor, Trumpeter,
Sittror, Lutor och andre uti Furopa obekante
spel wärktyg. Omkring dem såg jag månge
Betjänte försedde med tårra blåsor, fästade
wid ändan på en liten kåpp uti hwilka woro
ett wist antal ärter och små sten; De slogo dem
som närmast stodo tid efter annan med dässe
blåsor, snart på munnen, snart på örat, men
jag förstod ej orsaken dårtill. Detta fålket war
så tank fullt och så insöfdt uti eftersinnande,
att de hwarken kunde tala, eller höra hwad
andra talte, utan tillhjälp af dessa bullrande
blåsor, hwarmed man slog dem, än uppå
munnen än uppå öxat, at de där af skulle
wakna. För denne orsaken underhöllo de, som
wore så förmögne en Påminnare, utom
hwilken de aldrig gingo utur huset.
Denna betjäntens sysla bestod däruti, att
när som twänne eller trenne personer wore
tillsamman, skulle han makeligen slå den som
borde tala på munnen och sedan på högra örat
uppå den eller dem, som taltes till, Påminmnaren
fölgde altid sin Herre då han geckmut, och swar
pligtig att då och då slå hånom sakta uppå
ögonen, hwarför utan han uti sina djupa tankar,
snart torde råkat i den faran, att falla utföre
nägon brant, stöta hufwudet mot någon påla,
An
skuf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 15:43:22 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/2/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free