- Project Runeberg -  Capitain Lemuel Gullivers resor, till åtskillige långt bårt belägne land / Senare Delen /
86

(1744-1745) [MARC] Author: Jonathan Swift Translator: Olof Bidenius Renhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde Boken. Resan till Houyhnhnms Land - 2. Gulliver ledsagas till Houyhnhnms hus: huru han tages emot. Deras föda. Gullivers möda att skaffa sig mat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

86
Resan till
watn och annat. All detta mindes jag, och
nyttjade då mera än någonsin förut den
underbara gåfwen jag af naturen sått, att lära spräk.
Efter måltiden tog husbonden mig allena,
och lät mig både genom tekn och ord förstå sin
bedröfwelse däröfwer att jag ej åt och fant nå.
got som behagade mig. Elunnh, betyder ef
ter deras språk hafra, det nämde jag tre elt
fyra gångor; ty fast jag i början hade ne
taga hänne emot, så betänkte jag mig likwäl ef
teråt, och hölt före att jag dåraf kunde
tillda mig en slags mat om jag blandade den nid
mjälk, hwarmed jag så länge kunde uppehålla
lifwet, till dess jag fingo rymma eller ock tråfs
de samma slags kreatur som jag. Strar
lefalte hästen en piga, som war ett wackert hwil
Stod, att gifwa mig hafra uti ett stort flatt lä.
ril. Jag tårkade hafran så godt jag kunde, och
stötte hänne till dess skalet geck bart. Sedal
wannade jag och mol hänne emellan twänn:
stenar; och däraf gjorde jag kakor, som jag io
kade och åt warma, sedan de blifwit dåppade
mjölk.
ö
Dansedt att detta är en brukelig mat påmaäll
qa stållen uti Europa tyckte jag dock att haniböt
jan war alldeles osmakelig, men med tiden wa
de jag mig därtill, och som jag många rear
min lifstid råkat uti olägenheter, så war delll
ej den förste gången, som jag förfarit, att ill
turen med mycket litet kan förnöjas och kraphel
wänjas till allt. Här skal jag berätta, alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 14 15:43:22 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemuelgull/2/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free