Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anna Maria Lenngren - Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äktenskapet, blifvit med yttersta knapphändighet vidrördt. Det
affärdas genom ett epigram. Orsaken är, att för denna skaldinna
var all egentlig erotik främmande. I förhållandet mellan könen
var för henne all den kärlek, som är annat än vänskap,
antingen sinnlighet eller svärmeri. Visserligen låter hon oss i
Medelåldern höra en öm suck öfver kärlekens försvunna dagar, till
och med en klagan att mot dess låga är sjelfva vänskapens
blott en ofullkomlig ersättning. Äfvenså är Det första ordet
en oändligen täck berättelse om ett ungt älskande pars första
ömsesidiga förklaring. Men båda två angifva sig
vara öfversättningar; och utom dessa tvenne kan i samlingen af hennes
skrifter ej ett enda kärleks-qväde uppletas. Mot maximerna i
nämnde lilla lärodikt ("Några ord till min kära dotter") är
eljest intet att invända, om ej att det sätt, hvarpå de befinnas
yttrade, stundom gynnar den möjlighet af alltför bokstaflig
uppfattning, hvarigenom detta stycke i sitt inflytande på de
svenska fruntimrens själsodling länge verkade föga mindre
menligt än nyttigt. Nekas kan ej att dessa satser och råd
innehålla sanningar, dem i våra dagar mången vederbörande kanske
för litet behjertar: men det kan ej heller nekas att man
esomoftast har fattat dem i en mening, som befrämjat af vägen till
den motsatta ytterlighet, der "såsen, nipperna och toaletten"
utgöra den äkta qvinnobildningens nästan uteslutande intressen
och der äfven den minsta skymt af sinne för ädel läsning, för
poesi och skön konst, för mensklighet och fosterland gör nog
att framkalla tillvitelsen af en "lärd i stubb" eller (med en
modernare term) "blåstrumpa." På slikt vis blef detta stycke
verkligen, och förblef under årtionden, ett hugneligt evangelium
för den genom snillet sanktionerade plattheten. Utan tvifvel
var sådant ett missförstånd. I alla fall måste anmärkas att
sånggudinnan är i detta läroqväde mer än billigt guvernant. (Samma
anmärkning gäller om det lilla stycket Till mamsell S***.)
Långt mera poetiskt taga sig skaldinnans förmaningar ut, när
hon, såsom i den lustigt och skirt behagfulla Dansen eller den
täcka miniaturen Mor och dotter, kläder dem i lefvande bilder,
hvilkas blotta framställning innebär den åsyftade undervisningen.
"I sjelfva verket lyckas fru Lenngren minst", yttrar vidare
Atterbom, "när hon en och annan gång blir sin skalkaktiga
leksamhet otrogen. Hvarken när hon vill vara sentimental
eller när hon vill vara dyster och förskräckande, är hon i
snillekraft sig jemlik. Man kan visst icke säga om balladen
Varningen eller om romansen Gref Bernhards bröllop att de
äro dåliga, men ingendera är dock riktigt hvad den i sin art
borde vara: de förråda att skaldinnan begifvit sig in på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
