Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Originaler - Gumman - Pojkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Glad är gumman, glad med värdighet,
Deras fägnad, aldrig deras aga.
Flickan, utaf hennes bifall stor,
Eldas upp att nya dygder hinna.
Något högt den yngling om sig tror,
Som förtjent dess minsta loford vinna,
Evas kön, till sena dagars tröst
Vördnaden din dygd skall offer bära!
Fjollan endast gafs vid lifvets höst
Ålderns lyten, icke ålderns ära:
Yra gossen henne skall bele,
Flickans skämt sin udd mot henne hvässa —
Gråa hår ej någon aktning ge
Växta på en åldrig tokas hjessa.
—
Jag mins den ljufva tiden,
Jag mins den som i går,
Då oskulden och friden
Tätt följde mina spår,
Då lasten var en hexa
Och sorgen snart försvann,
Då allt — utom min lexa —
Jag lätt och lustigt fann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
