Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Originaler - Till en girig - Porträtterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nej, Blunt hör sanningen!
Än är du icke sjuk —
Ge luft åt penningen,
Låt kamma din peruk!
Gör dig en rolig stund i verlden ...
Vet, att till allt det mynt, du spar,
När se’n du far den sista färden,
Du lemnar ändå nyckeln qvar!
—
Uppå ett gammalt gods, ett arf af gamla fäder,
En skinntorr greflig enka satt,
Var skral, drack ständigt te på fläder
och hade ben, som spådde väder,
Och leddes merendels besatt.
En dag — Gud vet hur det var fatt —
När hon med kammarpigan satt
Uti den stora saln, beklädd med gyllenläder
Samt här och der med ett porträtt
Af hennes hög välborna ätt,
Hon i sitt höga sinne tänkte:
Om jag likväl så lågt mig sänkte
Att tala med det lumpna hjon,
Kanske det gaf min gikt en liten diversion;
Och fast ej denna dumma flundran
Förstår en fin konversation,
Så får min lunga en motion
Och detta stackars våp skall falla i förundran
Att höra på min extraktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
