Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg - Originaler - Tékonseljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon kan ej hindra några tårar
För sådant syndigt gyckleri.
Men texten åter snart förvandlas ...
Ack, du i allt förfarna kön!
Här nu om idel sjukdom handlas
Och lutter medicinska rön.
En dam så lämpligt vet förtälja
De krämpor, henne ständigt qvälja,
Att saken får en dubbel vigt.
Hon för en snufva sig beklagar
Och bannas på så kalla dagar,
Som retat upp en gammal gikt.
Mitt sällskap nu sin ifver saknar:
Den blir i liten tystnad bytt.
Men snart man ur sin dvala vaknar
Och börjar fråga efter nytt.
En härvid några suckar gjuter,
Och laget billigt deraf sluter,
Att något hon på hjertat bär.
Kring henne man sig allmänt ringar;
Och med den tysthet, hon betingar
Hon ändtligt yppar hvad det är.
»Ack», säger hon, »mitt hjerta ryser
För allt det onda, som man hör!
Jag inom mig den aning hyser,
Att något värre står oss för.
Hur länge man sig har förskapat
Och sjelfva Necken efterapat,
Har han sig med i leken gett:
Tänk, sista gången på maskraden
Så har man midt i hela raden
Det fula troll skenbarligt sett!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
