Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg - Originaler - Öfver min pappa - Den förnöjde epikurén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sen har jag vandrat verlden kring
Och flutit liksom sten om vatten.
Hvar gång jag vakat hela natten,
Jag icke sofvit någonting.
Jag tänkte visst en runa rista
Uppå min salig pappas graf;
Men som jag kom att deri brista,
Så har det icke blifvit af.
Nu går jag här försagd och slagen
Förutan pappa, utan stöd,
Ber Gud få lefva till den dagen,
Då jag såväl som han blir död.
-
Den förnöjde epikurén.
Visa.
Du, som i höghet tror sällheten vinnas,
Lyd ej en fåfäng bedrägelig röst!
Lär af en vän, att den säkrast skall finnas
I dina känslor och inom ditt bröst!
Okänd och glömd för de mäktigas skara,
Aldrig jag rönt deras ärelust än.
Men jag är det, som en kung ville vara ...
»Hvad är du då?» Jag är lycklig, min vän!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
