- Project Runeberg -  Samlade Skaldeförsök /
250

(1876) [MARC] Author: Anna Maria Lenngren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg - Imitationer och översättningar - Dido till Eneas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvi skulle med min dygd sig någon svaghet röja?
Hvi har en menlös eld jag brottsligt bifall gett
Och, af min kärlek tjust, ej hjertats våda sett?
Ack, olycksfulla dag, som allt mitt qval beredde
Då sig de svarta moln kring jorden hastigt bredde
Och jag för regnets flod i grottan sökte skygd,
Der nöjet öfvervann min oskuld och min dygd!
Ett gällt och häftigt ljud förtjuste då mitt öra:
Jag kärleksnymfers röst mig lifligt trodde höra.
Men hvad jag vilse for! Af plågoandars hop
Mitt öde tolkadt blef med detta grymma rop.

Du oskulds rena kraft, som jag så grufligt sårat,
Jag bäfvar för det brott, hvartill mig kärlek dårat!
Du, som Sikei mull så helgad vara bort,
Tag ut en rättvis hämd för hvad min blindhet gjort.
Att denne makes dygd i vördadt minne bära,
Har jag ett tempel bygt och invigt till hans ära.
Från detta dystra rum, dit mig min saknad fört,
Jag af Sikeus sjelf mig tydligt kallad hört.
Ja ... det hans skugga är, som ofta plär mig ropa,
Då tusen ömma qval mig genast öfverhopa.
Sikeus, när din röst mig detta dödsbud ger,
Jag till att nalkas dig mig alltför brottslig ser.
Ej dödens hårda slag hos mig den fruktan våller,
Som nu att följa dig mitt mod tillbakahåller:
Nej, det min ånger är och minnet af det brott,
Som jag emot ditt stoft förvillad har begått.
En skicklig upphofsman min oskuld fått förleda —
Hans väsen inför dig min ursäkt må bereda.
Att Venus var hans mor, att han en älskad far,
Af ålderns börda trött, så ädelt burit har,
Allt gaf mig billigt hopp att hos Eneas finna
En eld, som lika hög beständigt skulle brinna.
Min ömhets föremål ju först betraktas bör —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lenngren/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free