Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden, 1600-1718
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wittenberg och var domprost, innan han 1647, samma år
Norrland och Lappland afsöndrades från erkestiftet,
blef primas. I hans hus bodde en tid Carl Gustaf,
till hvars gagn han skref sin bok De veritate et
excellentia religionis Christianæ 1638, högt
värderad af denna konung, hvilken, då han kröntes af
Lenæus, hviskade åt honom: “gamla farsgubbe, när
skola vi härnäst såga ved tillhopa?“ Som politicus
hade han, ifrån att vara en konstitutionell monarkis
försvarare, med kräklan i prospect skiftat
öfvertygelse. Med sin vän Johannes Rudbeckius
började han 1615 öfverse bibelöfversättningen, som
utkom 1618. Sjelf har han författat flera
commentarier. Med Terserus, Stigzelius, Emporagrius,
Laurelius, Brunnius och Enander utarbetade han
1686 års kyrkolag. — En af hans efterträdare var
kronofogdesonen Olof Svebilius, pastor primarius
och biskop i Linköping, innan han blef erkebiskop
(1681—1700). Han besörjde en förbättrad
bibelupplaga, utgaf den öfversedda handboken,
psalmboken och kyrkoordningen samt en af konungen
granskad och gillad katekes, som begagnats till 1809.
Hans efterträdare var en norrländsk bondeson Eric
Benzelius († 1709), först professor och biskop i
Strengnäs. Han är känd för sina vidsträckta
utländska resor. Som Carl XII:s lärare i theologi
skref han sitt kyrkohistoriska breviarium. Han hade
inseende öfver kyrkobibeln af 1703, utgaf ofta
upplagda reglor för homiletiken samt var för öfrigt en
rättskaffens biskop. Den sista och största af denna
periodens erkebiskopar var Haquin Spegel († 1714).
Han var en värnlös köpmansson från Blekinge,
studerade i Lund och Wittenberg, var informator för
Måns Stenbock, följde Carl XI som biktfader och
skref under den tiden en dagbok, blef sedan biskop
i Skara och Linköping och dog af harm öfver att
klandras såsom alltför konungsk. Han gaf första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
