Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden, 1600-1718
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
ska arbeten har intet blifvit märkligare än hans
syneretistiska, med anledning af Skotten Duræi
besök i landet 1636—1638, derifrån han utvisades.
Boken heter: Idea boni ordinis in Ecclesia 1644,
mildrad genom en sednare: Rami olivæ
septentrionalis 1656—1661, som väckte det orthodoxa
presterskapets ogillande. Domprosten Fogdonius
anföll honom, egentligen af förargelse deröfver, att
han fått korgen af biskopens dotter, i desperation
hvaröfver friaren sedan gifte sig med den första piga,
han mötte. Biskopen förbjöds vidare skrifva i detta
ämne och andra att läsa dessa skrifter. Sedan en
commission af Enander, Klingius, Gezelius,
Emporagrius, Terseri domare, och Laurelius ogillat
skrifterna, måste han afsäga sig sitt embete 1664. Han
tillbragte sina öfriga dagar i lugn utan embete. Till
bevis, huru många böcker den tiden fordrades för
att anses ega ett stort bibliothek, nämnes, att han
hade 116 folianter, 55 quarter och 31 octaver. Hans
efterträdare var Emporagrius, prestson från
Gestrikland, först professor i Upsala, sedan öfverhofpredikant,
astor primarius och biskop, som stod i stor nåd
hos Carl X och lärde Carl XI Christendomen. Hans
katekes 1669 kallar qvinnan för mannens
förnämsta lösöre, hvilket gjorde, att drottningen skaffade
förbud för boken.
I Vesterås möter oss den mångsidigast
verksamma af alla Sveriges biskopar, J. Rudbeckius,
son af en stadsskrifvare i Örebro. Han hade
studerat i Wittenberg, stridde som professor i Upsala
mot Calvinisten Forbesius och utgaf en hop
akademiskt tryck. Hans bifall af ungdomen förtröts af
den katholicerande Joh. Messenius. Splitet mellan
båda nådde sin höjd 1613 och slöts ej på annat
sätt, än att konungen måste kalla båda till
Stockholm, Messenius till hofrättsassessor och
Rudbeckius till hofpredikant. Den sednare följde i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
