Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES FÖRSTE STATSMINISTER.
Statsministerembetet inrättas genom grundlagsändring den 23 Februari I876.
REGERINGSFORMEN.
§ 5.
Stats-Rådet skall bestå af tio Ledamöter, bland hvllka Konungen utnämne en att vara
Statsminister och Stats-Rådets främste Ledamot. Dessa äga att alla i Stats-Rådet förekommande
ärenden öfvervara. Ej må fader och son eller bröder på en gång vara Ledamöter af Stats-Rådet.
A. O. WALLENBERG:
Men jag finner i Grundlagen
tydligen stadgadt, att det finnes
en primus inter pares, ehuru
valet af densamma blifvit så
be-gränsadt för Konungen, att han
dertill måste utse den, som
der-jemte eger specialkunskaper att
vara chef för
Justitiedepartementet; och det är denna olägenhet
jag jemväl afsett att undanrödja
med ifrågavarande förslag.
Konungen bör ega rätt att till
sin statsminister och främste
ledamot bland Konungens
rådgif-vare, kalla den han dertill finner
lämpligast, utan att samma
person nödvändigtvis behöfver vara
chef för Justitiedepartementet.
Louis de Geer.
G. WENNERBERG:
I afseende på den naturliga
ordningen sakerna emellan lär oss ju
erfarenheten, att först plägar det
parlamentaristiska styrelsesättet
inställa sig, och som ett barn af detta
kommer sedan konseljpresidenten.
H vad vilj a vi nu göra ? - Här vill man
hafva en konseljpresident först, och
sedan det parlamentariska
styrelsesättet, en »filius ante pair em*.
Man har förebrått mig, att jag
målat följderna af det framlagda
förslaget i mörka färger och att
jag ser spöken på ljusa dagen. Ja,
derom har jag ingenting annat
att säga, än att jag verkligen gör
det och att jag icke har funnit
dem behagligare för det.
När jag blef statsminister.
Jag gaf vika för frestelsen att icke låta slå mig och talade
för saken äfven i andra kammaren, der den gick med stor
majoritet. Häröfver blefvo de afgångna ännu mera retade;
och nu lades an på att få kungen att vägra sanktion. Erik
Sparre gjorde till och med knäfall. Då det emellertid var efter
kungens uttryckliga medgifvande, som jag uppträdt, kunde
han icke åtra sig, ehuru han började vackla. Jag gjorde allt
för att öfvertyga honom, att icke statsministern skulle
blifva någon vice konung; att jag skulle stanna qvar, om
han ville nämna Lagerstråle, att ej högre lön skulle begäras
än för justitiestatsministem, och att Bjömstjema, utom
konseljen, skulle fortfarande taga rangen af honom o. s. v.
Slutligen blef saken klar med kungen, men nu började
Bjömstjema krångla och förklarade, att han icke kunde
underkasta sig en sådan degradering som att upphöra att vara
statsminister, sedan han en gång blifvit dertill nämnd.
Förgäfves åberopade vi, att grundlagen ställde honom lika
högt, oaktadt titelförändringen, och att det nu var för sent,
då han förut förklarat sig icke hafva något emot, att
förslaget understöddes på riksdagen. Han var obeveklig och ville
gifva in sin afskedsansökning dagen före sanktionen. Ingen
hade trott denna ömklighet vara rätta orsaken till hans
af-gång, utan den hade naturligtvis tillskrifvits sjelfva
grundlagsförändringen. Jag kom dock underfund med, att hela
saken var ingenting annat än titelfrågan, och måste för att
undvika en kris midt under riksdagen beqväma mig att
tillstyrka den dumheten, att han under min tjenstetid skulle
få behålla titeln statsminister, fastän hans embete icke
kallas så af grundlagen.
Louis de Geer.
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
