Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i883
Carl Snoilsky som social diktare.
(DIKTER, TREDJE SAMLINGEN).
O, den som kunde skänka
dikten så
Den enkla form, som
tusen-den förstå,
Den form, som frambär
kraftigt hvardagsbröd
Till tjänst för hunger, ej för
öfverflöd!
(Snoilsky:
»I porslinsfabriken.»)
Bort med den poesi, som
blott vill vara till för sin egen
skull, men högt på skölden
den, som ej försmår att lefva
sin tids lif, som framförallt
har ett ord för de svaga, de
vanlottade I denna värld,
hvilken icke är den bästa,
hur behaglig den än kan
förefalla för mången.
(Snoilsky
till Magnus Lagerberg 1883).
Den tj enande brodern.
På resan igenom lifvet
Är du så trygg och tillfreds.
Vid hvarje station, det är gifvet,
Ett dukadt bord står till reds.
Du far genom sköna nejder
Och njuter på dunvarm ej der
Din rundliga hvilas frid.
Sof sött — den tjenande brodern
Han vakar emellertid.
Hvem är han? Hos dig i minnet
Hans drag ej fästat sig in,
Hans hand med det grofva skinnet
Har knappast ens rört vid din.
Som lampans ande allena
Osynlig han plägar tjena
Och visar sig blott som gagn,
Ett månghöfdadt, mystiskt väsen,
Ibland ett sorl kring din vagn.
Det hus, som sluter dig inne,
Ombonadt, varmt och beqvämt,
Din nya rock och ditt linne,
Som lyser hvitt och förnämt,
En gata sopad och putsad
Att icke din fot blir smutsad,
Det färska bröd, som du skär —
Allt det är den tjenande brodern,
Som är i sitt verk dig när.
Han håller i ångans tömmar,
Han steks i maskinrummets sot
Och för dig i leende drömmar
Omkring det rullande klot.
När i förtrollning du vankar
Bland skaldens kolonner af tankar.
Bland välljud, som aldrig dö,
Den tjenande brodern, den svarte.
Har fäst dem på papperets snö.
Så trampar han tyst den bana,
Som ödet, ej sjelf han valt.
Allt går som af gammal vana,
Du tänker: jag har betalt.
Mer tarfvas det ej, du menar;
Men tänk, om den ande dig tjenar
En dag toge annan form,
Förvildad, förbittrad, förfärlig,
Ett haf af hufvu’n i storm!
Lär se i den tjenande anden
Personen —- en like och vän,
Tryck sjelfva den valkiga handen,
Ej blott en penning i den!
Hjelp honom att fritt sig förvandla
Till en som kan tänka och handla.
Se in i hans anlete klart!
Lär känna arbetarn, din broder —
Men mins: hvad du gör, gör snart!
Carl Snoilsky.
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
