Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i888
Jag har ej anor,
ej lärdom
ej rikedom
ej dyra vanor.
Jag är arm
men trotsar förakt,
ty sångens makt
bor i min barm.
Kunst Josephson. Byst i hhons \y Pkiii« H.vsski.bkko.
Ernst Josephson — ett konstnärsöde.
Svarta rosor.
io febr. 1888.
Ernst Josephson till
Qustaf af Qeijerstam:
vid öfversändandet af manuskriptet till
»Svarta Rosor».
Tror du att jag kunde förtjäna litet
pengar på det ? Vill du läsa igenom min
lilla versbok tillsammans med Nennie
på landet i ensamheten ? Vill du säga
mig ärligt och utan den ringaste
försköning sanningen ? Vill du, om du
anser den lilla samlingen förtjänt däraf,
rätta felen, som kunnat insmyga sig,
dels af slarf, dels af okunnighet ?
Det förekommer mig som om ett par
saker i samlingen voro bra, och- det är
ju allt man kan begära i en
diktsamling, där vanligtvis allting är dåligt,
men om denna samling hör till det slaget,
så vill jag inte ens förtjäna pengar på den.
Komma nu mina hugskott att
någonsin känna hvad trycksvärta vill
säga, så blir jag naturligtvis nerskälld
från alla håll, men om du och Pelle,
Hellen och Leviatan, Ernst Ahlgren och
Nennie äro nöjda och jag kan få pengar
för ovettet, så gör det mig ingenting. —
Och nu väntar jag min dom. God
natt bödel, gör ditt värsta!
Qustaf af Qei)erstam:
Tack för dikterna. Tor Hedberg, en
ung skriftställare, är villig att gallra
samlingen och afhjälpa en del formella brister.
jo ma] 1888.
Ernst Josephson:
Ja, Gud välsigne lille Tor, om han kan
rycka opp litet ogräs från mina dikter.
Bara han inte rör min »Skarprättare*
och min »Vildblomma», så får han påta
och plocka så mycket han orkar, stackars
karl — jag hoppas på något sätt kunna
bli honom nyttig i framtiden!!!
Min graf.
O, gräf mig en graf, dödgräfvare snäll,
jag längtar att komma till hvila,
jag ser inga stjernor ute I kväll,
där mörka skyarna ila.
Jag hade ett hjerta, som gaf och
som gaf.
Nu har det ej mera att gifva.
Ack, snälla dödgräfvare, gräf mig
en graf;
jag kan ej min ledsnad beskrifva.
Nu står där blott åter ett svidande
sår —
där rifva de alla och sarga;
ack, snälla dödgräfvare, red mig en
bår,
så lugna kanske sig de arga.
Så kan jag måhända få fred i min
graf;
där växa små blommor ur mullen.
Jag hade ett hjerta som gaf och
som gaf. —
Ack, kasta ej stenar på kullen 1
Bréhet 1887 -88.
Ernst Josephson.
Katastrofen nalkas.
Till Richard Bergh:
P. S.
Jag öppnar brefvet för att med ens
förklara mig litet närmare: Skaffa mig
minst 600 kr., så kan jag lyfta ankar,
med nöd, och fara öfver Köpenhamn och
komma ut till dig. Där skola vi låta
penslarna dansa på ett hittills okändt sätt
i Sverge. Här har jag ju icke en färgtub
att såsa med. Trädtoppar och fåglar,
djur och tufvor, människor och husknutar,
allt skall lyda vår lag. Så samla vi några
få utvalda och stå fram som opponenter
igen. Hvad säger du om detta ? Tror du
icke att vi behöfvas — jag tycker mig
känna i luften att stunden stundar.
Låt-om oss trotsa himmel och helvete ur våra
lådor och värmas af hvarandras eld, utan
afund och med broderlig hjälteharm —
ja om så fordras måla på samma duk
med händer och fötter. Böljorna skola
dansa på våra bilder, skyarna sväfva
öfver våra himlar och vinden röra på
gräs och qvistar.
Ernst Josephson.
Till Pontus Fflrstenberg:
Han behöfver 600 kronor — han vill
ej vända sig till Herr Furstenberg, som
han ju redan anlitat mer än tillräckligt,
d. v. s. alldeles för mycket — nu ber
han mig skaffa dessa pengar. Men jag
kan med bästa vilja i världen ej sända
honom mer än 100 kronor ur egen pung.
Vill Herr Furstenberg skrifva några rader
till mig och säga hvad Ni tycker att
jag bör göra och i hvad mån Ni själf
skulle vilja eller kunna hjälpa honom ?
— Jag måste snarast möjligt ge honom
hans dom.
Richard Bergh.
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
