Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt reaktionära ”unga
De skulle utgöra vårt
»framstegsparti», vår kärnfriska svenska
odlings framtidshopp och stöd —
hrr Wicksell, G. af Geijerstam,
Branting, Hinke Bergegren och hvad
de nu heta, desse den snöda lustans
och liderlighetens oblyge
förespråkare! En af desse »hädareynglingar»
påstår vid ett offentligt
diskussionsmöte i Upsala, att »man ej har sig
bekant, huru det egentligen
för-hölle sig med Kristi förmenta
renhet i könsförhållanden» (!). En annan
utslungar morskt »partiets»
lystringsord: »bort med den s. k. sexuela
moralen!» En tredje — en af hr
Lennstrands drabanter —
deklamerar i Östermalms salong under
meningsfränders skallande bravorop
ett stycke »utilist»-moral i rimform:
»Nu glittrar drufvan, nu vill hon
njutas;
Se, hur hon skimrar så purpurröd!
Nu sväller barmen, nu vill den
slutas
Intill ditt bröst uti ungdomsglöd.»
Och detta vämjeliga elände skulle
— när det pockar på att lyftas upp
i högsätet med undanträngande af
kristendomens sedlighetsbud —
undgå att hos oss brännmärkas efter
förtj enst af redlige
fosterlandsvänner? Nej, aldrig — så länge vårt
folks djupa leder ännu med tro
och vördnad lyssna till Den
Heliges maningsord:
»Salige äro de renhjertade, ty de
skola se Gud!»
Striden mellan framåtskridande
och reaktion utkämpas der — säger
hon — mellan »den vetenskapliga
lifsåskådningen» och »den teologiska»
Antitesen är oklar och vilseledande.
Alla våra inhemska
omstörtnings-flockar — socialister, utilister,
positivister och andra slags ateister
och materialister — göra, som
bekant, hvar för sig anspråk på att
En vidräkning af Carl von Bergen.
Carl von Bergen.
Född den 26 dec. 1838 i Göteborg,
blef 1857 student och 1863 fil. kand.
i Upsala. Har hållit en mängd
reli-gionshistoriska föreläsningar i
nyrationalistisk anda och utgaf 1868—
71 och 1876—77 tidskriften
»Framtiden», som utöfvat ett stort
inflytande. Har äfven varit flitig
medarbetare i Aftonbladet och
Stockholms Dagblad. Under de senare
åren har B. energiskt bekämpat
uti-lism och agnosticism och alltmer
af-lägsnat sig från sin ungdoms
frisinnade position. På sistone har han
fattat intresse för psykisk forskning
och spiritism och har innevarande år
bildat »Svenska samfundet för
psykisk forskning.»
gälla som patenterade innehafvare
af den äkta och veritabla
»vetenskapliga lifsåskådningen.» Efter som
de derjemte bekriga hvarandra
inbördes i flera af »lifsåskådningens»
kardinalpunkter, blir det ej lätt
att gissa, hvilkendera bland dem
fröken Key anser föra framtidens
talan. — Ännu obegripligare är,
huru hon kan låta påskina, att den
der »vetenskapligheten» riktar sina
angrepp allenast emot teologien.
Det är ju ett öppendagligt, allmänt
kändt sakförhållande, att våra
ungsvenske radikale, långt ifrån att
inskränka sig till härnadståg emot
teologien, ganska ofta uttryckligen
riktat sina krigsförklaringar emot
1 8c)0
c • »
overige .
sjelfva kristendomen. Skulle fröken
Key ej känna till, att hr Lennstrands
»Utilistiska samfund» förklarar (i
sitt tryckta program), att »det
uppträder afgjordt mot hela den
kristna verldsåskådningen»? Vet hon
ej, att en positivistisk propaganda
i syfte att afskaffa kristendomen
sedan många år tillbaka bedrifvits
i Stockholm af d:r Anton Nyström,
(d:r N. tror sig nämligen hafva
gjort den »kulturhistoriska»
upptäckten, att »kristendomens moral
är otillräcklig för det menskliga
lifvet i högre mening»), som dock
numera nödgats öfvertaga rollen af
»en ropande röst i öknen»,
öfver-flyglad och trängd åt sidan af de i
attacken hänsynslösare utilisterna?
Har hon alls icke hört omtalas, att
den ungsvenske »riddaren af
sorgliga skepnaden» hr Knut Wicksell
för ej länge sedan fått infördt i
tidningen »Socialdemokraten» ett
af honom från utlandet hemsändt
bref, deri han säger, att hr
Lennstrands uppträdande är »den enda
ljusglimten» i Sveriges andliga lif
på senaste tiden — ett vitsord åt
hr L., som ju röjer ett nästan till
vanvett stegradt kristendomshat?
Är det en öfverraskning för henne
att höra, att en af de högt betrodde
i hennes eget »framstegsparti», hr
Hjalmar Branting, icke vill låta sig
nöjas med det bebådade slopandet
af kristendomen utan påyrkar
utrotandet af all religion? »Det kostar
ju ingenting att taga munnen full»,
tänker hr Branting, och så bjuder
han i »Socialdemokraten» på
följande godbit: »Striden mellan
vetenskapen och religionen måste
fortgå, till dess att vetenskapen hunnit
döda religionen.» Då skall »vår
materialistiska verldsåsigt» stå qvar
som segrare — försäkrar oss hr
Branting oskuldsfullt. O,
sorglustiga enfald!
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
