Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
8^5
Krig mellan Sverige
och Norge?
Inför krigsfaran.
Låt oss alltså, enskildt och
offentligt, bedja Gud i) för alla menniskor,
d. v. s. här tillämpadt: för de bägge
brödrafolken, att deras sinnen må
varda böjda till att i frid och
rättfärdighet göra upp med hvarandra till
bägges välfärd, 2) för konungen, att
han må få nåd och kraft att i den
ytterst svåra ställning, der han står,
handla med lugn och vishet, så att,
hvad på honom ankommer, allt må
göras för att bilägga striderna och
förebygga hvarje krigsåtgärd eller annan
olycka. Ställningen är ytterst allvarlig:
afgörandets stund rycker för hvarje dag närmare. Bröder låt oss
bedja flitigt. Inom kort skola vi kanske få tacka för bönhörelse.
P. W.
Två svenskar skrifva från Norge.
Det glunkas här och hvar om »mobilisering» af skarpskyttar
borta i bygderna och en del vänstertidningar ha ett mycket
argt och hetsigt tonfall i rösten, men huru stämningen kan vara
hos flertalet är icke godt att säga. Jag umgås mest med personer
af højrepartiet och dessa äro mycket moderata och höfliga i
sina utlåtelser om Sverige. På fullt;
allvar tror väl ingen här i landet att
krig kan bli möjligt och ingen
därhemma heller, hoppas jag, utom en
och annan, som förläst sig på
svenskhistoriska romaner om Karl XII. Den
norska vänstern är allt bra enveten
och ogin och den svenska patriotligan
bra skrytsam och högdragen, men det
är ju i alla fall civiliserade människor
och icke indianer. — Jag för min del
tror därför icke att det blir något krig
af, åtminstone icke under de närmaste
seklen — möjligen i en aflägsen
framtid, när civilisationen gått
tillbaka ytterligare under ett par hundra Gustaf Fröding.
år, så att man börjar känna med
samma känsla som Erik Blodöxe och Styrbjörn Starke.
I alla fall böra svenskarne öfva in ett par regementen
skidlöpare, innan de tänka på att eröfra Norge i vintertid. Husk på
Armfelt och hans Togt i det nordenfjeldske.
Oplandene 24 mars. Gustaf Fröding.
Ned med dem som tala om krig!
Ned med dem som tala om krig mellan Sverige och Norge!
Må tungan låda vid deras gom. Må man se till att skoningslöst
tillämpa lagen på dem — då lag finnes.–––––
Den som lefvat sig in i det svenska folkets lif och sett, huru alla
krafter måste spännas för lifvets uppehälle — den, som lefvat sig in
i norskt folks lif och sett och något deltagit i dess — särskildt
nordpå — lifsfarliga gärning på hafvet — han har svårt att tänka sig, att
någon kan ha hjärta att reta upp dem
mot hvarandra till blodsutgjutelse och
våldsdåd. De ha, hvar på sin kant, så
tillräckligt af detta lifvets vedermödor; de
följas under sitt lif af ett tungt arbetes ok
utan återvändo; hvem vågar taga
ansvaret på sig att ha spridt elände i
tiotusen-den af deras hem?
–––-Norge är ett forrådt land och
man har velat förråda Sverige.
Man har velat ödelägga Norges unga
frihet och förstöra Sveriges historia.
Man har vågat tala om krig.
Ned med dem!
Gud skydde gamla Sverige! Gud
bevare det vackra Norge!
Portrittkystaf Ckarl.Friberg. Bodö den 29 juni 1895. Pelle Molin.
Pelle Molin.
P. P. Waldenström.
I den unioneila barnkammaren.
Pappa: Lägg nu bort de där bullersamma leksakerna, och roa er
snällt med det här, så pappa kan få hvila sig litet. Söndags-Nisse.
Den tredje unionskommittén tillsättes.
Konungen har tillsatt en unionskommitté för att
utarbeta förslag till sådana ändrade bestämmelser i afseende på
Sveriges och Norges förening, som äro af behofvet påkallade
eller egnade att undanröja de anledningar till förvecklingar,
h vilka ligga i dessa bestämmelsers ofullständighet och oklarhet.
Konungen mottager unionskommittén.
H. M. Konungen har i dag den 5 december kl. 1 e. m.
i närvaro af H. K. H. Kronprinsen gifvit företräde åt
unionskommittéens svenska och norska medlemmar. Vid
mottagningen, som egde rum i röda salongen, behagade
H. M. Konungen yttra:
»Stor är den glädje, hvarmed jag helsar Eder, Mina
herrar, då I nu på min kallelse samlens till högvigtiga
rådslag. De gälla Föreningens bevarande och betryggande!
Det är därför naturligt, att jag med längtan har
emotsett denna dag.
Efter många svårigheter och till trots för alla
betänkligheter ser jag omsider mina bemödanden krönta med
framgång, såtillvida att denna Unionskommitté, den tredje
i ordningen sedan 1814, af mig nu blifvit utnämnd och
i dag för första gången sammanträder. Men emellan
begynnelsen af Edra öfverläggningar och ett lyckligt
fullbordande af Eder stora uppgift ligger ett i sanning
mödosamt arbete. Mitt varma intresse och mina uppriktiga
önskningar om framgång skola därunder oafbrutet följa
Edra förhandlingar, och jag är förvissad därom, att enhvar
af Unionskommittéens medlemmar, han vare svensk eller
norsk, är fullt medveten om sin ansvarsfulla uppgift samt
därför ärligt och nitiskt villmedverka till arbetets främjande.
Norge är, likasom Sverige, »ett fritt och själfständigt rike,
som ej kan delas eller afhändas». Så bestämmer rikenas
gemensamma riksakt. Men samma riksaktsparagraf bestämmer
också, att de skola vara förenade under en och samma Konung.
Må inga förutfattade meningar hindra någons slutliga
bifall till rimliga uppgörelser i godo inom Unionens ram!
Då motser jag en ljus och ärofull framtid för de förenade
folk, hvilkas väl är min jordiska sträfvans förnämsta mål.
Skanke den Högste sin välsignelse till Edert värf!»
309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>