Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1^00
Mördaren
Af mördarens bekännelse framgår att han planerat dådet
på förhand. Han beklagade att han ej märkt polisernas
afsikt, annars hade han skjutit ned dem. Han beklagade
äfven att han ej fått döda alla på båten. Han frågade
om man funnit Eskilstuna-Kurirens extrablad i hans
ficka. Däri hade han läst att föröfvaren af morden var
vansinnig. Detta vore ett misstag. Han vore ej vansinnig, utan
hade begått morden för att hämnas på människorna.
Offren.
Antalet af dem som aflidit äro fem: kapten A.
Rönngren, Stockholm, slaktare Holmer, Kungsör, hustrun Lovisa
Carlsson, Linde, gårdsägaren L. E, Falk.
Ur ett bref från mördaren till hans
föräldrar.
Ömt älskade föräldrar och bröder.
Nu måste ni försöka att resignera eder, när ni får
läsa detta bref. Det är sorgligt, men det har dock ett
skönt hopp att delgifva eder. När ni får detta bref, vet
ni nog redan huru det är ställdt med mig, och jag känner
ett starkt behof att få lätta mitt hjärta för någon som
verkligen älskar mig och som har ett faders- och
modershjärta för mig. Därför har jag skrifvit till er nu redan-.
Ni vet hvad jag har gjort och det var detsamma som
jag en gång talade med mamma om där hemma att
jag tänkt på Långholmen. Nu är det skedt och nu
är jag för alltid skild ifrån det fria lifvet och ej
endast det utan också från mitt lekamliga lif, och
därför så är min ställning alldeles ej förtviflad, utan
fast mer ganska fördelaktig.
Inom 4 eller 5 månader, mina älskade, är jag ett hufvud
kortare. Att jag nu blir dömd till döden är något som
är ställdt utom allt tvifvel.-En sak är dock viss,
ser ni, att om jag än blef erbjuden nåd så vill jag ej ha
den, på inga villkor, och sitta 30 år på Långholmen, utan
jag tager då många gånger hellre tusen dödar. Det är
dock ej säkert att jag inväntar den stund, då lagens
hand har beslutat att taga mitt lif, utan jag kan nog gå
den i förväg, om det kommer till kritan.
Och finner jag att lifvet blir för odrägligt för mig,
skall jag äfven göra det, ty lefva lifvet vill jag på inga
villkor längre, utan om jag nu genast blefve afrättad,
skulle det vara det allra bästa för mig och jag skulle
alls ej grufva mig för denna lilla operation. Så vill
jag äfven att ni skall göra, mina kära vänner.
Nordlund.
John Filip Nordlund.
(Fotograferad hos polisen.)
Innan jag dör, skall jag försöka om jag kan få någon
som vill bekosta er en resa till mig, så att jag får tryckas
en gång till edra älskande hjärtan. Det blir sista gången,
och kanske att ni inte förmår komma hit, då är det nog
bäst att ni blir hemma. Kanske att mamma nu tager
detta så hårdt att hon dör. Om så är, mamma, så skall
ni ha den trösten att jag kommer snart efter, och då få
vi kanske, om det finns ett lif efter detta, mötas i en
sällare värld. Emellertid, mina älskade föräldrar, tag
nu mitt råd: glädjen er mer än att sörja. Snart, snart,
är det slut och tänk huru skönt att få hvila sig från
lifvets vedermödor. Många många äro de människor
som för bödelns yxa fått låta sina lif, många goda
och ädla människor, många sköna och ädla kvinnor,
till och med drottningar, och många konungar har
fått sluta sina lif så. Därför mitt sista ord till er, min
sista bön är att ni ej tager det för hårdt. Gråt gärna
litet, det skadar ej, men förtvifla icke.
Eskilstuna den 18 maj 1900.
Farväl
Filip.
391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
