Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1^00
En skål i Idun.
A. Zorn: En skål i Idun.
I förgrunden Harald Wieselgren. I bakgrunden från vänster till höger:
Hans Hildebrand, Emil Key, C. Fr. Wærn, A. E. Nordenskiöld.
Sällskapet Idun hade den 3 november en af sina stora
aftnar. Den välkända våningen i det gamla Phoenix, där
Idun stiftades i december månad för nu 38 år sedan,
och där sällskapet med något enstaka undantag sedan
dess samlats vinter efter vinter, fylldes så småningom
till trängsel af gråhårsmän eller medelålders herrar —
sällskapets ledamöter in pleno, komna för att bringa
sin hyllning åt Iduns och allas Harald Wieselgren.
Man samlades ånyo kring borden i den stora salen,
som var prydd med en dekoration af lagrar, flaggor och
vapen, och där tog frih. Nordenskiöld till ordet för att
bringa Harald Wieselgren Iduns hyllning. »Obruten till
kropp och själ står du nu här ibland oss, sådan som du
stod ibland oss den kväll för 38 år sedan, då vårt Idun
föddes. Du har hunnit de år, då man har rätt att draga
sig tillbaka från det allmännas tjänst; från din tjänst
hos oss drar du dig ej tillbaka, ty du är själen bland
oss som du alltid varit det. Har du stått bi under alla
dessa flydda år, så står du nog bi i hundra år till.»
Omedelbart efter det denna skål druckits uppstämde
hr Lundqvist »Ädla skuggor, vördade fäder» entusiastiskt
föredragen och nästan andaktsfullt åhörd. Harald
Wieselgren tog därpå till ordet för att tacka för hyllningen.
»Anslutande mig till den Kellgrenska hymnen, som nyss
sjungits, vill jag försäkra och hoppas att Idun gjort sin
kraftiga insats i det andliga frihetsarbete som under de
senaste decennierna försiggått inom Sveriges hufvudstad.
I Idun har man lärt att oafsedt stridiga meningar och
i trots af skilda sysselsättningar högakta hvarandras
personlighet. I Idun har man lärt sig och bör man
fortfarande lära sig att lägga bort alla slags fördomar,
skrå-synpunktemas fördomar, åldersskillnadens fördomar.
I Idun har ingen rätt att bli gammal, och blir han är
han ingen rätt idunes. I Idun får intet stillastående
trifvas och tolereras; nya tidens nya vindar skola hälsas
med glädje och hoppfullhet. Ingenting får vara
stationärt i Idun utom ungdomligheten. När de män som nu
utgöra Idun ej längre finnas kvar, så skall dock den anda
i hvilken de velat verka finnas kvar som ett bindande
och enande lifsband mellan fordom, nutid och framtid.
Och i denna anda vill jag dricka Iduns skål.»
395
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
