Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1^01
Norrland, framtidslandet.
Ur motion N:o 142.
Angående lagstiftningsåtgärder
för vidmagthållande af
jordbruksnäringen inom
skogsbygderna i Norrland och Dalarne.
Af C. A. Lindhagen.
Händelserna gå nu, såsom hvar
och en vet, med stormsteg mot
trävarurörelsens mål, förvärfvet af
all kronans donationsskog, inom
Det behöfver knappast påpekas
hvad detta betyder för framtiden. De ouppodlade
vidderna undandragas kulturen. Den redan befintliga
befolkningen förlorar det stöd, man velat gifva den, samt
sjunker ned i beroende. Den behållna afkastningen och
det ökade värdet af kronans skogar, hvilka senare hon
för skogsbrukningsändamål lika väl kunnat sjelf
behålla, gå det allmänna väsentligen förbi. Osynliga
aktie-egare skola mångenstädes beherska bygderna genom sina
tjenstemän, för hvilka det enligt sakens natur blir en
omöjlig uppgift att vara de bästa väktarne för rätt och sanning.
Sjelfva samhällsförfattningen blifver i dessa och många
andra åfseenden i grunden byggd på osunda förutsättningar.
Det är nu alldeles origtigt att lägga dessa förhållanden
skogsspekulanterna till last. Felet ligger helt och hållet i en
lam och oförståndig lagstiftning, hvilken frestar den enskilda
företagsamheten att beträda sådana vägar. Affär är nu en
gång affär. Och det är för mycket begärdt, att det enskilda
intresset skall förstå att offra sig för samhällets idé, när dess
egna organ ej göra något för att upprätthålla densamma.
Likaledes ser man saken origtigt, när man framställer
det ekonomiska uppsvinget såsom uteslutande
sågverks-bolagens förtjenst samt deraf drager slutsatser om, att allt
är väl bestäldt eller att skogameS ökade värde skulle vara
en produkt af sågverksbolagens arbete och sålunda böra
tillfalla dem såsom välfången egendom. För den ekonomiska
uppblomstringen har man i första hand att tacka skogame
sjelfva och de konjunkturer, som vid en viss tid gåfvo
utsigter att bereda dem marknadsvärde. Häraf kan och
bör både det allmänna och det enskilda intresset draga
nytta. Och denna nytta skall ingalunda uteblifva, utan tvärt
om blifva fruktbarare och varaktigare, om eganderätten
till jorden ligger hos staten, kommunerna och bönderna i
stället för hos sågverksbolagen.
Frågan gäller sålunda icke här ett antingen för eller emot
kapitalet. Att detta genom tillgodoseendet af sin egen nytta
äfven kan fylla och fyller en allmän uppgift, vill ingen
bestrida. Men det skall då komma öfver landet som ett sakta
befruktande regn och ej såsom en stormflod, hvilken
sköljer bort gammal kultur och århundradens förutseende.
Frågan om vidmakthållandet af jordbruksnäringen inom
skogsbygderna i Norrland och Dalame är med ett ord en
inre försvarsfråga af högsta angelägenhet och betydelse. Och
det förtjenar i dessa tider äfven erinras derom, att det icke
heller är alldeles ovigtigt för det yttre försvaret, huru
sam-fundslifvet rör sig inom den landsdel, der riket har sin
enda landsgräns.
406
Är Norrland företrädesvis
ett jordbruksland eller
industriland.
Af Frans Kempe.
Med anledning af Herr C. A.
Lindhagens motion.
Man kunde derför med tystnad
förbigå motionen, allra helst
motionären lika litet som någon annan
i längden torde kunna förhindra
Norrlands naturliga utveckling. I hvarje fall går det icke att
genom af människor stiftade lagar omdana Norrlands natur,
förvandla dess bergsträckningar, dess grus- och sandmarker
till åkerjord, eller utjämna dess vattenfall. Vi få nog
hädanefter likasom hittills böja oss för naturens lagar och,
om vi vilja afvinna den något, hålla tillgodo med hvad den
bjuder, för att däraf göra det bästa möjliga.
Det vore i så fall en fråga om makten i Norrland; och ett
dylikt skäl kan jag fatta, ty den faran finnes verkligen till
för allmogen. I Norrland kommer nämligen nu att upprepas,
hvad som inträffade i England i förra hälften af föregående
sekel. Men äfven i det afseendet måste vi underkasta oss
den naturliga utvecklingen, ty vi äga ingen som helst rätt
att hindra kommande generationer att, i så stor
utsträckning de kunna, använda Norrlands resurser. Norrlands
befolkning tillväxer snabbt, familjer bildas och förökas, och
man bör väl ej tvinga barnen att utvandra, när de i Sverige
kunna vinna sitt uppehälle. Får Norrland ostördt utvecklas,
så kommer det i framtiden att föda millioner människor,
och det kan mycket väl tänkas, att den tid kommer, då af
dess befolkning endast en försvinnande del lefver af jordbruk.
Förut har ju klagats så mycket öfver, att sågverksägarne
fått köpa skogame för snart sagdt ingenting. Det synes mig
därför, som borde en hvar glädjas åt, att allmogen i
Norrland numera kan betinga sig fullt pris för sin skog.
Motionären är emellertid icke af den åsikten. Skogsvärdet må
för honom gärna falla, blott skogen ej kommer i dens hand,
som ensam kan använda och värdesätta densamma. Är
däremot köparen stat, kommun eller enskild man, som ej
drifver trävarurörelse, då har den norrländske bonden intet
skäl att klaga, priset må nu blifva endast en tredjedel af
det, som en sågverksägare vore villig att betala.
Som man finner, har allmogen i Norrland ej deltagit i
själfva arbetet på skogarnes värdestegring; det har utförts
af mekanici och industriidkare. Men de, som för c:a 50 år
sedan för en billig penning bortsålde sin skog, de hafva —
det måste rättvisligen erkännas — i hög grad bidragit till
det kapital, som jämte arbetet erfordrats för
åstadkommandet af nuvarande skogsvärden. Man må därför önska
att allmogen i Norrland, när den säljer sin skog, måtte få
sin fulla del af det alltjämt stigande skogsvärdet, hvilket
också helt säkert blir fallet, blott järn-, trämasse- och
trävaruindustrierna hädanefter, som hittills, lämnas tillfälle
att fritt konkurrera om denna skog.
Frans Kempe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
