Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trodde byggnaden vara flyttbar, men detla bestriddes
be-stämdt af andra. Professor Limnell, denna Farnesinas
Rafael, målade där plafonder och arabesker, fullkomligt
värdiga ändamålet och mästaren. Rummen pryddes
dessutom med upphängda förgyllda ramar, somliga med
olje-färgstaflor uti — men de bättre med spegelglas, och när
den stora Elfdals-porfyrvasen uppställdes, kändes af
åtskilliga lyriska poeter på bara backen utanför liksom en
fläkt från Augusti tidehvarf. Kronprinsen Oskar, grefve
Gustaf Bonde på Säfstaholm och Förste
expeditionssekreteraren herr Pär Ulmgren köpte taflor, ja det gick rykte,
att äfven andra bemedlade och välmående personer hyste
varmt intresse för konst. Som emellertid något direkt
inflytande af detta varma intresse för konst och
konstnärer allt jämt fortfor att förblifva omärkbart, må det icke
förtänkas, att sådana mecenaters verkliga tillvaro här i
lifvet uppenbart betviflades af mången fattig artist, som
ändå fullt och fast trodde på hvita frun.
Man skulle nästan kunna säga, att det kändes liksom
ett slags solförmörkelse i den inhemska konstvärlden. Det
behöfdes inga sotade glas för att se det, men att gräma
sig däröfver hade varit både vanvettigt och gagnlöst.
Visserligen kunde det kännas ömmande för känslofulla
själar, att det fortfarande skulle anses vara så skamligt
att befatta sig med skön konst, eller att de som kallade
sig dess idkare så oförsynt betraktades endast såsom en
sämre art af lindansare eller konstberidare och
merendels blefvo ansedda för (hvad de visst ändå mången gång
voro) kringstrykande försvarslösa personer; men hvem kan
bekämpa ödet, det järnhårda ödet?
Undergifvet och med tålamod hoppades man på andra
och bättre tider och försökte hämta tröst af rosenbusken,
som lärer huru det först måste skjuta ut många hvassa
taggar, innan den härliga, fulla blomman slår ut i all
sin fägring.
Ty djupt fördolda ligga merendels de mäktigaste
15. — Egron Lundgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
