Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ram gamla rödkritsritningar föreställande anatomiska
preparater, seniga armar och halsar, flådda ansikten med
på vetenskapligt charmant sätt ena ögat ledigt slängdt ur
ögongropen och läpparna uppvikna för att visa
tandköttet, i fall det skulle komma att behöfvas i någon
genremålning. Bredvid klockfodralet hängde ett
ben-rangel, som ännu gjorde entreehats med de smala
benpiporna, hvar gång vaktmästaren öppnade dörren, och
tycktes aldrig tröttna att grina åt en svart écorché i
naturlig storlek och kallad Lasse Tysk, som stod bredvid
ett snäft hänge, bakom hvilket modellen klädde af sig.
Sådana voro de egentliga prydnaderna och ornamenterna
i denna konststudiernas helgedom.
Sju eller åtta unge män samlades hvarje afton i
denna sorgliga lokal och ritade efter den nakna karlen
så godt de kunde. Somliga bland dem voro kanske
hungriga men ännu mera törstande efter något slags
ledning, otåliga att göra framsteg, oroliga att tiden tycktes
rinna bort så fruktlöst som bäcken i sanden oeh de fleste
med icke ljusare hopp och utsikt än att, om allt gick väl,
ma hända med ansträngning kunna förmå släpa fram sin
vacklande existens, åtminstone såsom dittills.
Fru Ftterström hade af naturen stark konstitution
och fortfarande fått åtnjuta hvad som brukar kallas
berghälsa. Om hon vid tilltagande är icke helt och hållet
undgick ålderns åtföljande krämpor och bräckligheter
och synnerligast för llusstandvärkens lindrande ofta nog
sågs hafva hufvudet ombundet med kompresser och
krydd-påsar, försummade hon doek aldrig att befinna sig på sin
plats i klädståndet. Men hennes lynne var oftare än förr
liksom surt och förstämdt och det anmärktes allmänt, att
hon dag efter dag blef vresigare och att antalet af dem,
som ännu kunde umgås med henne på någorlunda fredlig
fot, blef allt mindre. Skulle nöden numera tvinga någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
