Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rummet var tämligen stort och hade ena fönstret
igentäppt med en gammal möglig oljefärgstaila,
föreställande en landtmarskalk från Adolf Fredriks tid. Det
andra fönstret hade äfvenledes nedra delen förtäckt med
ett ritbräde och en utsliten sammetsväst, och dagern var
därför af det behagliga lugn, som målare veta att skaffa sig,
där de ställa upp sitt staffli. Egentliga möbler funnos snart
sagdt inga i detta rum, men åtskilliga attributer röjde
omisskännligen, att det var en målares tillhåll och ateljé,
med ett utseende särdeles ostädadt och skräpigt. Den
smala tältsängen i hörnet bäddades endast hvarje
lördagseftermiddag, i fall det icke uppsköts genom något
madamens missförstånd eller förhinder, men golfvet
sopades aldrig. Naturligtvis kunde man därför icke göra
ett steg inom dörren utan att trampa på dammiga
handteckningar, utkastade akademifigurer, oljefläckade
kopparstick och målade eskisser, rundt omkring strödda på
golfvet. Ett bord fanns väl, men detta så fullt af
hårdnade penslar, tomma oljeflaskor, utkramade färgblåsor
och illaluktande terpentinsburkar, att plats därpå knappt
fanns för den smala förtenta tobaksasken. Lutade mot
väggen stodo ett par för länge sedan påbörjade porträtter
emellan tre eller fyra förgyllda ramar, och midt i
rummet sågs en förgylld armstol med dyna af
purpursammet.
Hvad som därjämte ökade otrefligheten var, att där
kändes gråkallare och ruskigare än till och med ute på
gatan. Kakelugn fanns nog och en stor och sotig, med
spjäll, rostiga järnluckor och eldgaffel, det var blott veden
som felade.
Framme vid fönstret vid sitt staffli satt därför
målaren med hatt på hufvudet, krokig och inkrnpen i ett slags
kort polsk päls med grå lammskinnskrage, bröstet fullt
af konstiga slejfer och snörmakeriarbete. Det var en
medelålders man med allvarsam uppsyn under tunga,
buskiga ögonbryn. Han hade en grön fyrkantig skärm
stucken under hatten på ena sidan, sidan åt fönstret,
4. — Egron Lundgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
