- Project Runeberg -  Reseskildringar, anteckningar och bref /
56

(1905) [MARC] Author: Egron Lundgren With: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

detta erescendo endast i tysthet hade uppmärksamt
betraktat muskelspelet kring notariens näsborrar och huru
skuggorna samlade sig under hans ihopdragna ögonbryn;
men Graffman anmärkte torrt, att han aldrig »gick pa
operan — det roar mig icke,» sade han, >’Och när jag
varit så enfaldig och låtit locka mig dit, har det alltid
slutats med trassel och ledsamhet; när lilla teatern brann
måste jag pumpa sprutan, och llere år efter, när jag en
afton skulle se Korsfararna med Kronfogdarna eller
Slot-terölet till efterpjäs — —.»

»Struntpjäser,» inföll notarien kort och rynkade
näsan.

»Så kom jag att sitta på tredje raden på sidan
bakom ett par främmande fruntimmer, som blefvo så
uppskakade af pjäsen, att den ena bad mig sakta hjälpa
henne ut, när just en aktör, namnet har jag glömt,
rusade fram ända till suilörsluckan och med en krokig
sabel tycktes vara sinnad genomborra herr Åhman, då
fruntimret föll vanmäktig i mina armar och jag under
publikens handklappningar måste släpa ut henne i
korridoren, där vaktmästaren var sa beskedlig att hjälpa oss
in i oxögat och — –.»

»Jag tycker herrn var förb— lycklig, som emellertid
slapp att se sådant drafvel som Korsfararna,» sade
notarien, »och jag är säker, att människan nog kvicknade
till igen — det är nu en gång så, att kvinnfolk vilja liafva
sina egna nycker — men det är sena kvällen och lång
väg ut till Karlberg, och jag skulle därför önska herrarna
en rolig god afton och säga mjukaste tjänare.»

Graffman stötte emellertid med sitt bamburör på
Finnberg, som höll på att somna med hakan nersjunken
i pälskragen, och alla tre stapplade ut på gatan och
skildes åt.

På ett svart, tjäradt plank vid en af gränderna i
Klaratrakten sågs på den tiden en skylt, på hvilken man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lerese/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free