Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit så uppspelt, att medan de andra arrangerade
punschen, arrangerade jag några svenska vers till de
resande med små sidoblickar till hvar och en af
sällskapet, mig själf icke glömd, som af norrmännen, jag vet
icke hvarför, alltid kallades Svanros. Och som jag hade
valt en känd vaudevilleton, kom den snart i allas mun,
sedan jag en gång, så godt jag kunde, hade sjungit den
till guitarr. Jag skattade mig lycklig att också en gång
hafva varit liksom bandet i en förtrolig krets af
landsmän och vänner.
Till modern. — Paris sept. 1839.
Min goda mamma! Jag har längtat efter bref som
fageln efter morgonrodnaden, den är kommen och han
jublar. Utom söndagarna har jag liksom tvenne
helgdagar i veckan, och det är måndagar och fredagar, ty det
är då jag kan vänta bref. Jag har börjat i ateljén hos
M. Cogniet, jag målar efter natur och känner på mig
huru nyttigt det är. Jag har 10 kamrater, stora
skäggiga barn. Jag har sjungit bland dem diverse svenska
visor, och har det till och med nu kommit så långt att
större delen sjunger »hvila vid denna källa», ehuru orden
komma något bakfram. Jag har i alla afseenden skäl
att vara nöjd med min mästare och jag delar alla de
öfriga elevernas högaktning för honom. Talang är det
första, man skall skaffa sig här i Paris, har man det, kan
man här lefva som en prins. Ute på det sättet som jag,
i ett främmande land, är man helt och hållet lämnad sig
själf och utan någon att stödja sig mot. Man vinner
dock en slags erfarenhet, då man står på det sättet
ensam, och en viss manlighet att vara orubblig för allt som
löper till storms för att kasta i kull en, på den ena eller
andra sidan.
Till öfverstelöjtnanten, sedermera öfverintendenten M. G.
Anckarsvärd. — Paris 20 okt. 1839.
Min plan, då jag lämnade Sverige, var ingen annan
än den att söka ett ställe, där jag kunde få lära allvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
