Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STTDIF.I.ir I PARIS
81
Vi vistas i ateljén nästan hela dagen och ämna dessutom
i nästa vecka börja rita pä en aftonakademi från 7 till
10. Då man på sådant sätt kommit atl med sin största
förkärlek, blott röra sig inom en viss utvald sfär, blir
snart den ena dagen lik den andra, och det förklarar
hvarför jag kanske lefver enklare midt i 1 »aris än jag
gjorde hemma i Stockholm. Genom min mästares
inflytande har jag erhållit cartes detude till
tafvelsamlin-garna och museerna, äfvensom till de stora offentliga
bibliotekerna, så att jag nu lefver som en Kravsus bland
all denna rikedom. Jag är öfverhopad af nöjen, d. v. s.
jag är flitig. Man lär sig aldrig bättre än i Paris att
använda tidssmulorna både så nyttigt och så angenämt som
möjligt. Jag har på hvilostunderna, emellan de egentliga
arbetstimmarna, öfvat mig att lavera i akvarell. Vid École
des beaux-arts följer jag kursen i perspektivläran, och
anatomien försummar jag icke heller att på alla möjliga
sätt observera, så att jag hoppas snart icke mera vara
så främmande i dessa båda hjälpvetenskaper. Det är
dock i alla fall så mycket som återstår i andra vägar att
lära för att med någolunda ledighet kunna röra sig som
målare, att jag likväl knappt räknar mig för nybörjare en gång.
Af kamrater eller landsmän i Paris nämner Egron i
samma bref fröken Adlersparre, Ekman, Leffler, Biltmark,
Wickenberg. Om den sistnämnde skrifver han:
Wickenberg arbetar flitigt och alltid med nätthet och
esprit. Det är isynnerhet en i högsta grad angenäm och
behaglig hvila i hans skilderier, som göra dem originella
bland de franska. På dessa sista varseblir man
nämligen nästan alltid en viss fläkt af oro, den där likväl
alldeles icke hindrar att ju taflorna äro fulla af en
hänförande natursanning och aplomb, om det dock alltid är
fransk natur = orolig natur.
Till modern. — Paris B nov. 1839.
— Den ena dagen går för mig lik den andra, och
det är verkligen ingenting ondt däri, då jag har så roligt
på dem alla.
G. — Egron Lundgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
