Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skor och hö i håret och bondpigor i långa rader. Pä
marknaden stå då stora bord med nötter, sockerkakor,
karameller och andra sötsaker, som här för småfolket
tyckas vara detsamma som brännvinet hemma. Fulla
människor ser man aldrig och den som är törstig
dricker klara vattnet, som öfver allt finns att köpa för en
stvfver glaset, ehuru säljarna ropa att hvar droppe är
värd en diamant. Vid sådana tillfällen sälja
zigenerskorna en slags varma strufvor eller våtTlor, drypande af
olja och honung, som ätas med glupskhet af höga och
laga, fattiga och rika. Tillverkas inidt på gatan i små
ugnar eller helt simpelt öfver några glöd emellan ett par
tegelstenar. LTtorn en gruflig hetta, rök, eld och os från
dylika anstalter, som man öfver allt måste klifva emellan,
har man då de flottiga och svettiga gitanas, som på de
muntraste sätt bjuda ut sina bakelser, halfnakna
barnungar, vackra flickor, ryttare pä utstyrda hästar, borickor,
vattenbärare, pigor och käringar, och allt detta icke tyst
och beskedligt utan med det mest larmande väsen, tjut,
skratt, trumpetande och pipande. Tidigt pa morgonen
börjar detta vimmel helgonet till ära och hvar och en
till särskild fromma. Men när den brännande solon går
högre och det liksom börjar regna eld från himlen som
öfver (¡omorra, domna både folk och fä, och Bonmen
håller ett riktigt triumftag genom all denna villervalla.
Åsnorna gäspa, zigenerskorna nicka öfver deras
stekpannor och ögonlocken falla ihop på vattenbärarna, som
med sina torra krukor fåfängt söka en vra med en
hands-bred skugga. Någon kyrka ligger nu alltid nära,
inbjudande med sin svalka och dunkelhet. Man kan ocksa
vara säker att där inne linna hoptals af bedjerskor
sittande på bara marmorgolfvet, matt fläktande sina
förgyllda solfjädrar och sänkta i så djup andakt att de
verkligen tyckas liksom förtyngda af sömn. Vaxljusen brinna
tyst på altaret och ingenting stör stillheten. Ty den feta
prästen i mäss skjortan, som klifver bland denna
hän-ryckta församling med en invigd sparbössa i handen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
