Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rädd att mitt bref blir dubbelt så långt, om jag börjar
skrifva därom, ty det vore om gudarna och gudinnorna i
den andalusiska mytologien — och de ii ro legio. Mången
gång är det riktigl elt bländande slöseri med sammet
och siden, guldbroderier, pärlor och diamanter. Alltnog,
i Indien kan inan icke hafva grannare, och under palmer
och bananas, korkträn och sykomorer och bland alla
markattor och papegojor, af hvilka man här liksom
annorstädes har mer än nog, förefaller det mig mången
gång otroligt att vi icke allesamman gå med fjädrar på
hufvudet och ring i näsan. Mången gång tycker jag mig
vara på stora operan och se dekorationerna till
Ferdinand Cortez i Mexiko — minus lamposet — och ibland
är det som hos kalifen i Bagdad. De doftande frukterna,
Jikon och meloner, drufvor och oranger, äro sötare än
bröllopskonfekt, men bättre än smaka persikorna,
snarlika Ines’ och Dolores’ och <’armens kindben. Det är
ett välsigiiadt land, siiges det, och är det således troligen
en synd att icke njuta hvad det bjuder.
Ja. sommaren här är förtjusande och vintern och
våren och hösten också. Myckel skulle jag kanske vilja
retuschera, men klimatet skulle jag säkert lämna som
det är. Och dock är det icke likt våra svenska
sommardagar och ljusa nätter, som ännu så mången gång spöka
i mitt minne med göken i skogen, de tysta sjöarna, de
ensliga, brusande forsarna, morkullor och dalkullor och
gärdesgardar, kyrktorn och majstänger. Södern är icke
lik norden, men båda äro så bra att man icke vet
hvil-ken man skall älska mest och därför älskar man dem
båda, den ena som sin mor, den andra som sin fästmö. —
Herr öfverintendenten ber mig icke glömma bort
hemmet. Det har ingen fara, ehuru det nomadiska
lef-nadssiittet lätt kan bli ens normaltillstånd genom en
flerårig vana att llvtta omkring eller att man måhända genom
alt beständigt se sig vara en främling öfverallt till slut
kan samla sig en fruklan att blifva det äfven hemma.
Jag kan icke neka att det ibland förefaller mig som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
