Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut omkring kl. 9 och spisade frukost i Palais Royal.
Efter frukosten till Louvren. Louvren är som ett Mecka
för mig, och det är alltid med ett slags andakt som jag
träder in där. Från Louvren gingo vi att spisa middag,
rue Kivoli, och därefter långsamt ut i Champs Elysces
till industriexpositionen. Trängsel af folk, söndagsfolk.
Vi kunde därför icke se någonting på rätt allvar. Gingo
således snart därifrån och till boulevarden, där vi
utanför ett kafé hvilade en stund och spatserade sedan
ändt-ligen hem till vårt hotell för att gå till sängs och sträcka
ut våra ganska trötta ben.
Måndagsförmiddagen i målningsexpositionen i Avenue
Montaigne. Det första jag såg var Tidemands taflor, som
jag fann förträffliga. Gudes stora landskap behagade mig,
ehuru det ser maladt ut och beräknadt. Men G. lar stor
talang. Af de svenska behagade mig mest Höckerts, så
mycket att jag redan skrifvit honom mina komplimanger,
ehuru jag icke är bekant med honom personligen. Resten
af den sa kallade svenska skolan tyckte jag icke mycket
om — mina vänners taflor naturligtvis undantagna. Många
af de engelska tailorna förefalla besynnerliga, mången
gång som om målaren hoppat jämfota in i färgen; de
aro konventionella, men icke på det kontinentala viset.
Leslie tyckte jag mest om. Maclise icke. Icke heller
Landseer. — Efter de kolorerade engelska tailorna
förefalla de franska åtminstone i förstone svarta, tunga och
smutsiga. Man upptäcker dock snart taflor ibland dem
af en öfverlägsen förträfflighet. Horace Vernet och Ingres
hafva hvardera en hel salong. Jag tror båda af dessa
herrar icke böra rosa marknaden. Den prestige hvarmed
deras namn omgifves kommer nog att genom denna
exposition till icke obetydlig grad minskas. Af de två är II.
V. den älskvärdaste. Ilan är åtminstone sig själf och
söker icke flyga högre än vingarna bära. H. V. mätte
vara idealet för en viss klass amatörer, målande
löjtnanter, en soldatmålare och en kasernpoet. Född utan
färgsinne, koloriten obehagligt oharmonisk. Det är icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
