- Project Runeberg -  Reseskildringar, anteckningar och bref /
226

(1905) [MARC] Author: Egron Lundgren With: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mulåsnor och deras drifvare, mantillor och solfjädrar,
lök och olja och caballeros, och den första spanska skylt
man ser är en knifhandels. Ehrensvärd skulle troligtvis
äfven hafva anmärkt, att det växer tjockt, svart hår på
människornas hufvudskålar och vanligen en ymnighet af
onda lustar och begärelser därunder. I Iran, den försla
spanska gränsorten, skulle våra kappsäckar visiteras,
forvagnen ompackas, kistor och bvttor undersökas,
halskragar och kalsonger vändas, skakas och värderas. När
man har god tid, Dch det har man alltid i Spanien, är
det ett verkligt nöje att öfvervara en sådan tullvisitation.
Alla tala och käbbla på en gång, alla äro tvungna alt
för allmänheten framlägga sina hemliga ting och många
svaga sidor, och det är därför icke att undra på att de
flesta äro så förtjusande ursinniga och ilskna.
Tullsno-karnas ras skulle man kunna kalla intressant. En
spansk fru, som var med mig i interiören, var tvungen
att gifva upp ett dussin chokoladfärgade strumpor och
en ylleschal: från en fattig italienare knepo de en rulle
med kopparstick, föreställande helgon, som han köpt i
Rom — förnämsta nederlagsorten — och från en annan
svartinuskig herre i imperialen anammade man ett par
små fickpistoler. Tullverket härstädes tyckes således
respektera hvarken konst eller vetenskap, allt endast för
att protegerá den inhemska industrien att göra
ingenting. Klimatet är skulden till allt, säges det, men ändå
kan man icke annat än alska det, och jag kan icke
be-skrifva den sällhet jag erfor att återigen befinna mig
under söderns varma, fina, genomskinliga himmel, glad,
frisk och oberoende och med ljusa utsikter åt alla håll.
Tnder sådana omständigheter är det icke underligt att
allt förefaller färgrikt och leende och att omgifningens
liilighet utöfvar ett starkt inflytande på i magination och
känsla. Jag lämnade ingenting annat efter mig i
England än mitt goda namn och rykte och är således nu
hel och hållen här, så bekymmerlös som någon i
Spanien, och det är mycket att säga. Min intention är nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lerese/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free