Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar ibland, när det gick uppför i backarna, förr än vi
körde in på prostgärden.
Af den feta och fryntliga prostinnan så väl som af
hennes vackra, ljuslockiga och rödblommiga döttrar blef
jag mottagen på det hjärtligaste vis, och i min mån
försökte jag framföra alla de mig anförtrodda tusende
hälsningar från släktingar i många led jämte alla utsökta
artigheter från andra utgrenade vänskapsförbindelser.
Ehuru det ännu icke var särdeles långt lidet på
eftermiddagen, hade likväl prosten själf i dag vaknat ur sin
eftermiddagslur, men icke fallen för brådska i någonting
ännu icke hunnit stoppa sin pipa. Att vända sig, till och
med att sätta sig tycktes vara för honom en
ansträngning, åtminstone gjorde han det icke utan pust och
vedermöda, under det han anmärkte att den som är
fet-lagd bör hålla sig stilla och icke taga sig före att vilja
flyga eller störta sig in i andra våghalsiga företag. Men
hvila stärker, sade han. På bordet vid gungbrädet
fratn-sattes emellertid en stånka med öl, och prostinnan bjöd
dessutom på körsbärssaft och vatten. Allt tycktes
sålunda på prostgården vara stilla och lugnt och utan
några våldsamma stormar. Ty storm kunde icke kallas
det milda vinddrag som ögonskenligt beständigt drog
Rosenstens och Annas, prostens äldsta dotters, tankar och
känslor i samma riktning, ehuru för att sätta bo, som
det kallas, Rosensten väl ännu icke har mycket mer än
kappan och kragen. Att han för resten kunde hålla sig
snyggt svart klädd berodde nästan helt och hållet på hur
många små hedningar som han hade att döpa, ty i den
hälsosamma trakten äro begrafningarna icke mycket att
räkna på. Han var sålunda så till vida, som jag tror,
nöjd och belåten med sin lott. Om jag känner honom
rätt, tror jag icke att han bryr sig mycket om att sätta
bort tiden med att skrifva ihop sina predikningar med
delikata och konstrika retoriska antiteser och annat
tankespel, utan att han snarare tycker det passa bättre att
väcka församlingen med litet sprakande eld och svafvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
