Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fulla liksom af en glad dröm 0111 den forntida, ja gyllene
åldern under gyllene mimer och en himmel, som ännu
tyckes klinga: Ära vare Gud i höjden! Men ändå hade
Neapel kvar sitt gamla solsken, sitt Dolce far niente,
sitt eldsprutande berg, sina jordbäfningar, sina maccaroni
och kastanjetter och sina feta präster. Ännu har
Pul-cinella icke slitit ut sin stora svarta lösnäsa, ännu spökar
San Gennaios blod i sin ilaska, och flickorna med hvita
ben dansa ännu muntert (arantella i gröna tofflor, när
eremiten på berget plockar sina persikor och söta
vin-drufvor.
Pompeji kunde aldrig hafva fått en bättre ram.
En hel stad begrafven skulle vara någonting alltför
melankoliskt att betrakta i en annan omgifning. Afståndet
från Neapel är också lagom, så att på vägen dit
inbillningen kan hinna romerska kejsartiden efter att hafva
stannat en stund hos den stumma i Portici och
Masa-niello och gått igenom brefvet från Plinius till Tacitus.
När jag nu sist var där, foro vi ut och sågo
gräf-ningarna i närheten af teatern, så att säga i
operakällaren — men utan att man fann någonting, åtminstone
så länge vi åsågo arbetet — ett långsamt fiske i torra
askan. Jag ser ännu de tomma gatorna, de tomma
gårdarna. Icke ett tak öfver kolonnader och kammare.
Solen skiner på rödmåladt stuck, på gipsväggarnas
arabesker och guldgula pilastrar, tyst så att man kan höra
hvad man tänker, men bländande så att man glömmer
bort det igen — under det att bredvid sig i skuggan ser
man alfresco herdar med flöjter, satyrer och nymfer och
nyfödda amoriner, redan med vingar (gamla
observationer! Målares erfarenheter). I sådana omgifningar kan
man tycka sig hafva hoppat öfver tidsåldrarna som om
det hade varit intet mer än en blomstersäng och stå
åtminstone på tröskeln till den antika världen. »Cave
canem» står det nog, innan man träder in, och lninden
morrar, fastbunden och af mosaik, men om man korsar
sig kan han icke bita, sä säger napolitanarn, och sorgfria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
