Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Laura Grubb. — London 29 maj 180 1.
— En vacker dag således reste vi, D. och jag, öfver
kanalen från Dover till Ostende och därifrån genast till
Bruges eller Briigge, hur du behagar, dit vi anlände
tidigt på eftermiddagen i varmt solsken och munterhet.
Jag säger munterhet, ty det var just stor marknad eller
Kermess, och hela den gamla staden vimlade af glada
unga människor och lustigheter. Krokiga gator, höga
tegelstensgaflar, ihopklämda fönster med luckor och bly
rutor, sirliga götiska kyrktorn med urvisare och
klockspel, förgyllda flöjlar och spiror, allt i aftonsolens
rosenskimmer och under en klar blå himmel. Det var som
om vi hade hoppat jämfota tillbaka midt in i
Burgun-diska medeltiden, och vid hvarje hörn, vi svängde om,
kunde man vänta sig möfa doktor Faust och Meiistofeles,
Gutenberg och Memling. Såg dem dock icke, men i
stället så många flera katolska präster med respektabla
isterhakor, skrynkliga gummor i vfviga fras och röd
blommiga flickor i hvita hufvor, svarta kåpor och guldhjärtan.
Trängsel öfverallt och på stora torget fullt af
marknadsstånd med trumpeter och lergökar och grannt utstyrda
bodar, där man stekte fisk och sålde våfflor emellan
karusellgungor, taskspelare och charlataner af många
slag. — Publiken böljade omkring glädjedrucken; solen
var nergången, det blef fladdrande ljus och lampetter
och lyktor, speglar, glitter och guldpapper, musik och
trumpeter, men resten af den spöklika staden med sina
torn och gafiar låg snart med breda skuggor i klara
månskenet, som smög sig öfver de branta taken och
spetsiga vindskuporna ner i de krokiga, trånga gränderna
och ut under de stilla, mörka träden.
Det började redan blifva sent, när D. påstod att han
behöfde köpa en flaska eau de cologne, och vi trädde
därför in i en liten städad bod i ett smalt hörnhus.
Ingen i boden, men innanför spelades valser pä
fortepiano, tills vi gjorde buller, då mor och dotter kommo
ut och snart därefter äfven pappa. Dottern var så fin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
