Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pense — och sans comparaison religionerna emellan. Att
i de protestantiska länder, hvarest gamla kyrkobyggnader
funnos, dessa skulle användas till den nymodiga guds
tjänsten är icke att undra på, men underligt nog är det
ändå hur jämförelsevis ringa och obetydligt dessutom
blifvit bvggdt direkt korresponderande till den kyrkliga
reformen. Hvems är felet? Alen det var kanhända
emellertid riktigt att icke alltför mycket brådska med att
af-vika från och ändra den traditionella växten, äfven om
rötterna skulle sträcka sig in i katolicismen. Isynnerhet
just kanhända här i Sverige. Man kan se af de senaste
ritualistiska rörelserna i det protestantiska England, huru
stor del af församlingen där i alla fall har behof att
närma sig de gamla, utbildade katolska formernas mera
uråldriga symbolik. Men hvart man går, konsten att
bygga (iuds hus tyckes alldeles hafva gått förlorad,
liksom den att måla altartaflor. Orsakerna förmodligen de
samma. Vi förmå numera med vår kalla beräkning
knappt imitera det bästa existerande för kyrkliga
ändamål, mycket mindre skapa någonting nytt.
På gatan sken solen. Damerna skrattade, och det
taltes om sjuhundra ting, Sturarnas blodiga kläder, S:t
Eriks skrin, ädelstenar, brynstenar och gatstenar, till dess
vi hunno till Karolinska biblioteket. 1 en vrå leder en
trång och krokig baktrappa upp till boksalen, ett långt,
ljust rum fullt af hyllor och med golf stenlagdt,
förmodligen för att icke för fort nötas ut af de läsande lärdes
galoscher. Midt på golfvet i ett litet rankigt bord och
liksom i en glaslåda visade man oss bland annat Ulfilas
Codex Argenteus. Jag har sett många publika
biblioteker, men ingenstädes funnit större brist på prydlighet än
i Uppsalas. För en svensk målare kan det nästan vara
intressant att betrakta ett så totalt ignorerande af konst
som i Uppsala, och det hänvisar tydligt på att vår
folkstam icke äger annat än en mycket liten medfödd
konstkänsla. Ty om annorlunda vore fallet, skulle det
otvif-velaktigt hafva uppenbarat sig på något sätt i synlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
