- Project Runeberg -  Reseskildringar, anteckningar och bref /
292

(1905) [MARC] Author: Egron Lundgren With: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Majestät Drottning Lovisa Ulrika med riksäpplet i hand.
Emellan blomkrukorna i fönsterna kan man se öfver den
vackra nejden och hela den lugna soliga viken framför
slottet, de skogiga holmarna och vid stranden, stilla i sin
ökstock, fiskaren med sitt metspö — medan på matsedeln
redan finns stufvad abborre med filbunke, färsk oxbringa
med pepparrot, rökt halmstadlax med ägg och spenat,
smultron, plättar och sylt.

Ibland träffar jag i detta värdshus oväntadt vänner
och bekanta från staden, hvilka för ombytes skull följt
med ångbåten Tessin till Drottningholm i stället för att
som vanligt begifva sig ut till Djurgården och
Ilassel-backen. Det kan då bli skalar för väntade befordringar
och oväntade förlofningar, det berättas otroligt öfverdrifna
rykten eller förunderliga men därför just icke ovanliga
äfventyr, tills man för ro skull behöfver cigarrer, kaffe
och konjak eller munklikör på gungbrädet emellan
krusbärsbuskarna och därefter ett litet glas punsch, i fall någon
brorskal skulle komma i fråga och vara nödvändig.

Att man i sådana ögonblick känner sig vara i
fäderneslandet är icke att undra på. Men ändock, när
jag sedan gick allena i tysta parken, kunde väl hända
att så många af mina tankar begåfvo sig på ilykt ut åt
andra hall och tider, att på Drottningholm det blef föga
annat kvar af mig själf än liksom endast min egna tysta
klädhängare att vandra fram i alléerna. —

Hvad man under sådana ensliga promenader icke kan
undgå att se, är de många gamla marmorbilder, som ännu
stå kvar här och där i de gröna lunderna. Seende dem
på det sättet numera liksom bortglömda och på lutande
piedestaler är det endast med svårighet som man kan
göra sig reda för, huru de en gång kunnat vara ansedda
såsom nödvändighetsartiklar och ett oumbärligt sällskap.
Besynnerliga dockor och leksaker att roa sig med här
uppe i fuktiga Sverige, kan man väl tycka — och slutar
med att antaga att de blifvit uppställda såsom skylt för
den klassiska bildning, som bodde i slottet. En sådan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lerese/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free