- Project Runeberg -  Reseskildringar, anteckningar och bref /
305

(1905) [MARC] Author: Egron Lundgren With: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rande Icfver som cn eremit i sin grotta. Som jag tycker,
gör jag icke mycket direkt ondt mot någon människa,
men det är icke (mer än) en half existens alt icke verka
någonting till andras gagn och fromma. Det är icke
människans mål att vara endast passiv — vi måste vara
aktiva, hvar och en efter de gåfvor som han fått.
Evangelium talar om fikonträdet som blef förvissnadt for clct att
ingen frukt fanns därpå, Red och arbeta, heter det.
Egen-nyttighet är synd, kanske den vanligaste af alla,
frätande beständigt på godheten. Egennyttans mål är lättja.

9:de. Jag tycker känna mig liksom kraftlösare med
hvar dag och hur min energi slocknar. Föreställer mig
därför, att jag icke är långt ifrån målet för resan. Och
jag är trött, så att jag längtar efter att komma fram, som
så mången gjort före mig. Min enda glädje är att
sträcka armarne efter vår Herre.

13. Jag har gjort mitt testamente. Det besparar
kanhända mycket bråk för efterkommande och jag är därför
glad, att jag har detta dokument i ordning. Men det
påminner om sista akten. När man skrifver ett sådant
papper, är det i föreställningen såsom kropp och själ redan
vore skilda åt, och man tycker att det varit helt kort som
man lefvat i tiden, en resa endast af några mil.

Genom sjukdom vändas tankarne mera liksom inåt,
och det är fara att man därigenom ledes till mera
själf-viskhet än som är nyttigt; förströelse är därför önskvärd.

Jag tycker mig hafva en uppriktig lust att kunna
tjäna till andras båtnad och det är därför nedslående att
känna sig icke äga större förmåga därtill. Jag längtar efter
att kunna arbeta på något vis. Jag är öfverlvgad om, att
medvetandet att vara nyttig är ett villkor för förnöjsamhet
och att äga jämvikt i själen.

20:de. 1 dag har jag haft bref från Rom och svarat
några rader. Jag är ledsen att icke hafva kunnat skrifva i
gladare sinnesstämning, ty det är icke rätt att stämma
ner lynnet på Virginia, som håller så mycket af mig. Men

•JO. — Eg ron Landgren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lerese/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free