53 — Hans möbler låter jag honom behålla, sade hon, de äro hans, men jag medtager som min rättmätiga egendom de juveler och de bortåt sextiotusen francs jag förvärvat av honom under dessa två år. Jag har inte givit honom någon makt över mig, vi kunna således utan fruktan stanna kvar i Paris och taga oss en bekväm bostad, där vi skola leva lyckligt tillsammans. Jag föreställde henne, att om det ej fanns någon fara för henne, så fanns det dock så mycket större för mig, som icke kunde undgå att förr eller senare bli igenkänd, och som städse skulle vara utsatt för det olycksöde, jag redan en gång drabbats av. Ma-non lät mig förstå att hon skulle sörja över att nödgas lämna Paris, och jag var så rädd att bedröva henne, att det icke fanns något vågspel, som jag ej aktade ringa, då det gällde att behaga henne. Vi ingingo emellertid en förståndig kompromiss, som bestod i att hyra ett litet hus i någon by nära Paris, varifrån vi utan svårighet kunde fara in till staden, när nöjet eller affärerna kallade oss dit. Vårt val föll på Ghaillot, som ligger i stadens närhet. Manon återvände därefter hem till sig, och jag bort till lilla grinden till Tuileriesträdgården för att där invänta henne. Efter en timme kom hon tillbaka i en hyrvagn med sin tjänstflicka och några reseffekter, innehållande hennes kläder och dyrbarheter. Vi dröjde icke att begiva oss ut till Ghaillot. Första natten tillbragte vi på ett värdshus för att sedan